Savaii (Samoa)

Vi kastade loss från Apia, Upolu (Samoa) kl 07:00. Fick en bra fart runt 6 kt från de nordliga vindarna runt 20kt. Vindarna kom dock att vrida sig efter ca. 30 distans. Vi hade det mesta, nordliga, östliga och sydliga vindar…och regn hela tiden. Vinden dog ut ibland och vi fick köra lite motor. Totalt körde vi motor 4 av 12 timmar. Efter 65 distans var vi framme i Asau, (Savaii, Samoa). Vi hade fått 11 waypoints från en cruisingtidning som österrikaren jämte oss i marinan hade. Sjökorten stammer inte helt p.g.a. fel i kartdatum. Det kändes dock lite nervigt när vi körde efter waypointen. För det första kom vi väldigt nära ett rev och för det andra så var det väldigt grunt (som grundast 1.8 meter). Kunde slänga ankar 18:30, 10 minuter efter att solen gått ner. Puh! En väldigt skyddad ankarvik.

Det mesta på Savaii är likt det vi sett I Upolu. Dock sägs det att kulturen är starkare här.

För att se lite mer av Savaii så ordnade vi att en bil körde oss runt ön. Det var efter att vi träffat en präst. Bussarna verkade bara gå i en riktning och tog lång tid. Rundturen runt ön tog oss till häftiga blowholes, till den största staden, till lavafält och till en damm/pool med sköldpaddor som vi simmade i. Savaii har haft vulkanutbrott så sent som på 1900 talet.

Vi har inte spenderat så jätte lång tid i Samoa men det är ändå en hel del som har satt sig i minnet på oss. I franska Polynesien såg vi att grisarna var bundna vid träd i trädgårdarna. På Savaii springer alla grisar löst och det är MÅNGA. Vill man ha fläskkött till mat är det bara att fånga en. Grisarna matas främst med kokosnötter. Inte nog med det, under bilturen såg vi även relativt många lösspringande kossor som korsade vägarna. I Upolu såg vi väldigt många lösa hundar och vi har nog inte sett fler någon annanstans. Både på Upolu och Savaii finns det väldigt många byar och varje by har flera kyrkor och småbutiker. Räknar vi alla butiker och kyrkor som finns på öarna blir det många hundra. Likt med franska Polynesien begraver de sina nära och kära i sina trädgårdar. Lite ovant att se gravstenar i trädgårdar. Husen de bor i kallas Fales. Det är ett öppet hus med pålare och tak, de flesta har även ett ”vanligt” hus i anslutning till falen. Det vanliga huset består oftast av ett eller två rum och toalett och dusch. De flesta sover dock i falen. När det regnar hänger dem ner presenning eller bladmattor som skydd. I byarna verkar det som om husen inte har rinnande vatten utan bara regnsamlat vatten. Slutsatsen drar vi efter alla kvinnor som tvättar i vattenfall och i liknande bassänger.

Inne i Apia tyckte dem om att använda taggtråd. Tror inte det hade varit tillåtet att använda taggtråd på samma vis i Sverige. Inte ovanligt att det fanns stängsel med taggtråd i halshöjd. Inget kul att ramla in i på fyllan. Det är inte varje dag man ser en man i Sverige bära kjol. I Samoa gör ungefär hälften det. Kjolen kallas Lava Lava och ser ut som en längre kjol. T.o.m. polisen bär Lava Lava. Apia som är relativt turistigt kryllar av Lava Lava försäljare. Samoa verkar inte ha någon optisk kabel dragen från fastlandet. Internet är troligtvis helt satellitbaserat vilket också märks på priserna. En timme på Internetcafe kostar ca 25 kr och använder man sin egen laptop är priset det dubbla. Anledningen är att man kan utnyttja en högre bandbredd och det verkar som att dem debiteras per nerladdad Mb. Det som känns aningen lustigt när man beställer in dryck på bar eller restaurang är att den ska betalas när den serveras, dvs ingen slutnota.

Samoa är charmigt (speciellt när man kommer utanför Apia) och har en fin natur. När man kommer ut i byarna är barnen väldigt nyfikna och man får ALLTID samma standardfråga: Vart är ni på väg? Barnen är ofta väldigt glada och tycker om att bli fotograferade. Asau är långt ifrån turistigt. Det finns ett sk. resort men det verkar inte vara särskilt många inkvarterade. Vi tycker det är lite sorgligt att dem använder sig av begreppet ”resort”. Resort är för oss ett väl utvecklat hotellområde med pool, bar, restaurang, faciliteter osv. Deras resort påminner mer om ett sjaskigt motell och det är återkommande användning av begreppet vart man än är i Samoa.

Dagen innan vi skulle lämna Savaii kom vår vän prästen över och bjöd oss på lite lokal mat. Det bjöds på grillad spädgris med grillad brödfrukt. Vi är ju vana vid att äta den stora grisen men här äter man spädgrisarna. Som tack för maten gav vi han lite enklare fiskegrejer och tvål.

Upolu (Samoa)

Efter fyra dagar till sjös var det skönt att komma fram till Apia (huvudstad på ön Upolu). Vi blev mötta av hamnpersonal i dinge som visade oss in till marinan. Marinan är ny och färdigställdes inför Pacific Games Augusti 2007. När vi kom in till båtplatsen stod Mike och Tracy beredda att hjälpa till med linor. Det är första gången Uhuru ligger i en riktig marina. Det vi gillar mest med att ligga i marina är att man inte behöver oroa sig något om ankaret, inget rullande, ingen dinge att hoppa i och ur, inga problem att fylla vattentankarna samt nära till andra båtar att socialisera med. För en plats i marinan betalar vi runt 100kr per dygn.

Det har ofta skrivits om Samoa med tyngdpunkt på det vänliga folket. Här i Apia har det dock inte varit något ovanligt märkbart. Det är relativt byråkratiskt. Innan vi kunde gå iland när vi kom fram behövde vi vänta på: Immigrationen, tullen, karantän, hälsa och personal från marinan som skulle komma ombord på båten. Vi har aldrig tidigare haft någon myndighet ombord på Uhuru. Karantän-mannen frågade om vi ville köpa lite marijuana. Komiskt. Tullmännen var två yngre män (något över 20 år) och kändes något nonchalerande. Peregrine hade en sniff-hund ombord. Den dåliga stilen fortsatte därefter av personalen på immigrationen som dagen innan hade lovat att komma till Peregrine kl 09 nästkommande dag för att göra klart för deras utklarering. Det var dagen vi hyrde bil och till slut fick vi köra bort själva till dem för att få utklareringen klar. Dålig stil.

Vi har haft en bra tid på Upolu och umgåtts mycket med Mike och Tracy. Det har blivit många öl både på Uhuru, Peregrine och ute på restauranger och barer. Det blev en lyxigare vistelse än vi räknat med sett till all den mat vi ätit ute och gått på caféer mm. En lunch kostar ca. 30-40kr, en öl på puben 11kr, en middag 60-100kr, hyra bil en dag 400kr osv. Det mesta är väldigt billigt och särskilt i jämförelse med Franska Polynesien som vi tillbringat våra två senaste månader i. En kväll gick vi på Polynesisk afton med buffé och show (dans och eld-show) tillsammans med Mike och Tracy. Tracy klippte även Karins hår, som började bli lite slitet. Det var första gången hon klippte någon och det blev inte så dåligt.

Det som kändes lite konstigt var att överallt det fanns någon attraktion att titta på hörde det samman med en viss avgift. Efter öl på en bar frågade vi servitören om han kunde ringa en taxi, vilket han kunde mot en avgift på 6kr. Vi snorklade i ett marint reservat vilket kostade 10 kr. Tyvärr inget imponerande marinliv. Under bilturen runt ön betalade vi för två attraktioner, först 10kr för att simma i en sötvattengrotta och sen 30kr för att titta på blowholes. Sötvattengrottan var rätt häftig. Vi simmade från en grotta till en annan genom en öppning på två meters djup och fem meter lång.

Apia är en relativt modern stad. Inte i jämförelse med Papeete men den har det mesta, massvis med matbutiker, biluthyrare, restauranger, en bio, ja…det mesta som en mindre stad i Sverige har. Till vår förvåning är ön (tyngdpunkt på Apia) väldigt turistig. Vi kan se turister överallt. Ön är väldigt vacker med sin grönska och kuperade landskap, vilket man får uppleva om man tar sig runt med bil.

Efter åtta dagar på Upolu drar vi vidare (45 distans) mot grannön Savaii. Det sägs vara mer av det gamla Samoa där.

Seglingen till Samoa

Efter 4 dagar på Suwarrow seglade vi vidare mot Samoa tillsammans med Peregrine. När vi hissade segel upptäckte vi att linan till första revpunkten var nära att gå av. Så Karin fick fixa det medan Andreas styrde säkert ut genom passagen. De första 2 dagarna hade vi vindar mellan 10-15 m/s bakifrån. Vi fick ett väldigt bra snitt 6,5 knop! Därefter minskade vinden till cirka 7 m/s för att sedan minska ännu mer och börja komma framifrån. Då var det dags att sätta igång motorn, mindre roligt! Vi behövde dock bara ha på den i 6 timmar då vinden vridit sig tillbaka. Hade sedan en skon segling till Samoa.

På nätterna fick vi uppleva väldiga väderförändringar. Vi hade flera squalls (mindre regnoväder). Det är lite läskigt när dem kommer på natten, regnet är öronbedövande, allt runt båten är svart och vinden viner. Flera gånger såg vi ljusblixtar runt båten precis som ett fyrverkeri. Som tur var hörde vi inte så många smällar.

Peregrine är en 42 fotare som seglade med oss hela vägen. Vi låg ofta 2-8 sjömil ifrån varandra. Peregrine är egentligen en snabbare båt en Uhuru men dem anpassade farten efter vår. Skönt att segla med en annan båt och vi hade pratstunder flera gånger om dagen. Vi fick även färska väderprognoser av dem varje dag.

Så var det dags för ännu en mäktig naturupplevelse! Vi hade 3, 6-8 meter långa valar simmandes runt båten. Dem var verkligen överallt runt båten, ibland simmade dem på ryggen och vattnet lystes upp av den vita färgen dem har på magen. Ibland var dem lite väl nära båten och vi var lite rädd att dem skulle skada båten. Valarna simmade runt båten från och till i cirka 3 timmar. När det börjat mörkna och Andreas satt vakt skrämdes han genom deras utblås.

Vi fick 2 napp på fiskepinnen. Den första fisken fick vi upp men vi var inte säkra på vad det var för slags fisk. Vi trodde det var en wahoo, men vi är kräsna och vill bara ha mahi-mahi eller tonfisk. Den andra fisken måste varit stor eftersom linan gick av med det samma och där försvann ännu ett drag.

Suwarrow

Innan vi lämnade Bora Bora hann vi med att fylla vattentankarna. Vi fick låna nyckeln för att komma åt vattenslangen vid bryggan. Kostade oss ingenting mer än att vi åt lunch på Bloody Mary. Vi passade även på att för andra gången på ön, plocka apelsiner. Inte helt lätt med tanke på trädens taggiga grenar. Lyckades dock få ner ca 35st. Pressade färsk juice till frukost varje dag under seglingen. Mumsigt! Seglingen till Suwarrow gick kanon. 720 distans. Körde aldrig full hissad stor. Första respektive sista 12 timmar var något O-komfortabelt då vinden vred sig något. Fiske-oturen håller i sig. Fick ett napp men fisken flydde med kroken. Vi tog oss fram fortare än beräknat och fick därför reva ännu mer för att minska farten så vi inte kom fram i mörker samt parera med slackvatten i passagen. Det tog oss precis fem dygn. En snittfart på 6 kt. Ankrade först på 13 meters djup men fick höra att det utan problem gick att komma närmare land för grundare vatten. Drog upp ankaret. Puh! Det är något slitsamt att dra upp det från 13-14 meter. Vi önskar många gånger att vi hade ett ankarspel. Ankrade därefter på 7 meters djup. Runt om oss låg tre andra segelbåtar; Peregrine som vi träffade på Bora Bora, amerikanska båten Cosmos samt en båt vars namn vi inte kommer ihåg men skepparen heter Luke och är fransman. Luke kom hit för tre veckor sedan UTAN MAST. Han hade förlorat masten i 20 m/s och lyckats drifta samt gå för motor sista 200 distansen. Vi tog oss över till Luke för att höra om hans missöde. Ja, vad ska man säga. Vi har nog aldrig sett en mer sliten båt än den. Termiter hade käkat upp allt som var trä (plastskrov). Luke var en rolig och intressant man, runt 60 års ålder och hade bott i Asien i många år och nu hade han bott i Franska Polynesien i 30 år. Ombord på båten hade han Tahiti-pärlor till ett värde av 800 000 kr som skulle seglas över till Hong Kong. Det är nämligen så att Tahiti har exportskatt (otroligt men sant) och därför smugglade han ut pärlorna. Om han skulle skattat pärlorna hade det kostat ca. 300 000kr. Det var inte första gången han smugglade pärlor men oftast seglade han inte längre än till Cook Islands för att därifrån ta flyget vidare. Nu har vi träffat en riktig pärlsmugglare!! Haha. Vi försedde Luke med 15 paket cigaretter och fick nio pärlor i utbyte. Under andra världskriget fanns det fem utstationerade soldater på ön. Därefter har vid två tillfällen bott två personer på ön. Tom Neale bodde där mellan 1954-1977 och skrev boken An Islands to oneself. Första kvällen blev vi inbjudna på grillkväll (Pot Lock/ knytkalas). Vi tog med rom och öl med tanke på att vi inte hade förberett något men det var väldigt uppskattat. Det bjöds på indisktkryddade mahi mahi spett, biffstekar, bönröra, sallad, coscos-sallad, kokospannkakor, brownies och citronkaka. Jisses vad mätta vi blev. En mycket trevlig kväll. Innan grillkvällen blev vi mött av John som tillsammans med sin fru Veronica. är parkvakt för Suwarrow. Väldigt trevliga och pratsamma med mycket bra engelska. Paret har fyra barn i åldrarna 4-11 år (uppskattningsvis). Dem bor på ön mellan April och September, därefter börjar cyklonsäsongen. Vi har haft en väldigt trevlig och social vistelse på Suwarrow. Det har blivit en del snorkling med färgglada fiskar, stora fiskar och väldigt mycket haj. Vi hade alltid några hajar simmandes precis vid båten. Slängde man i lite mat så hade vi som mest 12 hajar. Dock inga stora, ca en meter långa svartfenad revhaj. Såg även en hel del gråhaj under snorklingen vilken är något större. Vi har även hunnit med att bränna våra sopor på stranden, gå runt ön, Karin har klippt Andreas korthårig, fått fisk från John, och sett ett herculesplan flygandes väldigt lågt över oss. Det visade sig att planet letade efter Luke som skulle befunnit sig i Samoa för tre veckor sedan enligt utcheckningen från Tahiti.

Hej då Franska Polynesien

Efter två månader i Franska Polynesien beger vi oss mot nya mål. Vi har haft en bra vistelse här och besökt tre olika typer av ögrupper. Marquesas med sina berglandskap; Tuamotus med sina lågt liggande motus och kristallklart vatten; Sällskapsöarna som är en blandning av de två tidigare nämnda ögrupperna. Det är svårt att utnämna den ena bättre än den andra med tanke på dess olikheter. På Marquesas och Tuamotus kommer vi minnas det gästvänliga folket. I Sällskapsöarna kommer vi att minnas de fina vyerna med höga berg med kristallklartvatten framför.

Inte oväntat var Franska Polynesien dyrt. Dyrast var det i Marquesas och billigast i Papeete (Tahiti). Vår största utgift har varit bensin beroende på att vi har kört mycket mellan och runt öarna. Det är uteslutande en typ av bröd man äter och det är baguetter. Ska man ha något bröd måste man på de flesta öar vara ute i god tid, vilket innebär före kl 08 på morgonen. Som tur är kostar det inte mycket, ca 4 kr. Affärerna har ofta stängt mitt på dagen mellan 12-15.

Byarna och bebyggelsen är lik varandra oavsett ögrupp. Det finns en relativt modern hustyp som man ser återkommande. På tomten finns ofta en gris bunden som väntar på att bli uppäten. Tuppar och kycklingar springer fritt och det är bara att fånga en för tillagning. Trädgårdarna domineras av exotiska fruktträd som grape, mango, bananer, papaya och brödfrukt. Ofta går det att finna vilt växande frukt som man kan plocka. Vidare färgläggs naturen med massvis av blommor i alla färger. Runt öarna är det asfalterad väg längs kusten med modern bilpark i trafiken. Hastighetsgränsen brukar vara 60 km/h men bilarna kör ofta fortare vilket känns lite halvfarligt när man är ute och promenerar på vägarna. Tahiti (främst Papeete) hade dock bättre och flerfiliga vägar med separat trottoar. Trafiken var även mycket mer intensiv där med långa bilköer runt 16 tiden.

Vi var lite förvånade över hur bra ställt många verkar ha det. Det finns t.ex. väldigt många lokalägda segelbåtar, mobiltelefoni, Internet, fin bilpark, relativt moderna hus etc. En del av deras pengar kommer från Franska staten. Vi har inte riktigt förstått hur pengarna fördelas men hörde någonstans att man fick ca. 15 000 kr per person per månad (som vuxen och tillägg för större familj).

Överallt man befinner sig med båten ser man kanotister paddlandes. Lokalbefolkning med motorbåtar har vi dock ingen bra syn av. Dem kör vårdslöst och nära segelbåtarna en stor kontrast vad vi upplevde i Panama där dem körde sakta och inte särskilt nära.

När vi kom till Franska Polynesien släppte vi allt vad kriminalitet hette. Tyvärr visar det sig att man inte kan släppa det vart i världen man än är. Har pratat med flera som blivit av med något även om risken är bra mycket mindre än t.ex. Panama.

Vi tycker om Franska Polynesien och det är väldigt vackert men det är ingen plats vi skulle rekommendera någon att åka på två veckors semester. För det första hinner man inte med att se mycket utan egen båt och ska man åka på utflykter kostar det därefter. Det främsta skälet är att en två veckors semester med lååång (ca. 29 timmar) flygresa från Sverige skulle kosta en förmögenhet. Bara flyget går på minst 15 000kr. Till det kan ni lägga ett väldigt dyrt boende. Vi vet att en bungalow över vatten (Sheraton resort) på Moorea kostar ca. 7000kr per dygn. Vi vet att det finns billigare alternativ men det är fortfarande väldigt dyrt. Sen tillkommer dyra restaurangbesök. Visst är det väldigt fint och paradisiskt men det går att finna på andra platser också.

Bora Bora (Franska Polynesien)

Fick en bra segling till Bora Bora. Vindar mellan 15-25 kt vilket gav oss en fart på 4-7 kt. De 22 distansen tog oss ca. fyra timmar. Inne i lagunen la vi kurs mot bojarna restaurangen Bloody Mary erbjuder. Hade vinden i nosen och det var grov lagunsjö. Väl framme fick vi hjälp av en tysk katamaran att fånga upp bojen. Madelaine låg också här i väntan på goda vindar. Vi var säkra på att dem hade kastat loss för länge sen.

Låg på boj fyra nätter. Bojarna erbjuds gäster som äter på restaurangen. Bloody Mary är känd för att alla Hollywood stjärnor ätit där. Det är humana priser för att vara på Bora Bora. Vi åt lunch där med Jeremy och Meghan. Cheesburger och pommes kostade 80kr. Inredningen är väldigt fin med bland annat sandgolv.

De första fyra dagarna umgicks vi en del med Jeremy och Meghan. Det blev några långa promenader. Plockade apelsiner vid ett tillfälle. En kväll var vi bjudna över till Madelaine på drink och dominospelande. Mycket trevlig kväll. Snorklade vid några tillfällen. Inget kanonställe för snorkling men det funkar.

I fredags hade vi fått bättre väder (mer sol och mindre vind) så vi kastade loss för att gå till andra sidan av ön. Vi hade både läst och hört från folk att det var väldigt knivigt att gå runt. Det mest kniviga i den rutten slapp vi. Vi gick nämligen utanför markeringsslingan för att vi inte sticker ner så långt med kölen. Totalt var det nio distans runt och de tre sista hade vi mellan 2-4 meters djup. Ankrade på tre meters djup och kunde återigen falla in i harmonin med den vackra vyn. På denna sida är lagunen väldigt stor och grund. Det gör att det ser mycket vackert ut med den ljusblå nyansen, småöarna och de höga bergstopparna.

Nära ankringsplatsen skulle Bora Boras finaste snorklingsplats ligga. Det kan det mycket väl har varit också….för 5-10 år sedan. Vi har inte sett så mycket död korall någonstans vi varit. Fick dock syn på ett gäng prickiga örnsrockor (9 stycken). Tyvärr fortsätter besvikelsen vid andra snorklingsställen på denna sida och även på det vänliga folket. För vart man än befinner sig i världen så finns det kleptomaner. Karin blev av med sina fina Arnette solglasögon som låg i dingen när vi snorklade. Hade ankrat på en liten rev-ö där en ung kille befann sig med sin kanot när vi kom. Såg att han begav sig iväg och var nära vår dinge när Andreas vid ett tillfälle tittade upp. Har pratat med andra som också blivit bestulna här på dessa öar.

När man seglar som vi gör lär man känna igen olika båtar och ofta är det vissa som lägger sig i samma vikar. Här vi ligger ankrade nu ligger även den engelska båten Peregrine. Dem har vi haft i många vikar sen Tahiti. Blev bjudna över på drink i fredagskväll. Paret är runt 40 år gamla och mycket trevliga. Det slutade med att vi även åt middag där och Karin tog med nybakat bröd.

Vi planerar att lämna Bora Bora på tisdag. Seglatsen kommer att gå till Suworrw som tillhör norra Cook-öarna. Med normal vind ska det ta 5-6 dagar. Kommer att stanna där 5-7 dagar för att sen segla mot Samoa (4 dagars segling). Det är inte förän vi kommer till Samoa vi kommer att ha Internet.

Raiatea och Tahaa (Franska Polynesien)

Ankrade i en fjord/vik med höga berg på vardera sida. Här i viken är det inte något paradisiskt färgat vatten men väldigt harmoniskt och lugnt. Svårare att ankra för att man inte kan se koraller och stenar på botten samt veta djupet i förväg. Vi lyckades lägga oss på nio meters djup. Nästkommande dag såg vi en segelbåt komma in i en väldig fart. Plötsligt tvärgirade han och en sekund senare tvärstannade båten. Den gick alltså på grund men dem löste det ganska fort. Vi tog dingen för att ta oss upp i den lilla floden. Det är inte särskilt djupt, mellan en och fyra fot så man får vara försiktig när man kör. Pallade lite frukt (Papplemos (grapefrukt) och apelsiner). Vi körde motorn halvvägs och paddlade därefter. Mer lugn och harmoni! På vägen tillbaka ropar en äldre man in oss och vi får en påse med mer papplemos, vaniljstänger och papaya. Han öppnar även upp kokosnötter till oss att dricka. Inte illa!

Tillbaka på båten kastar vi loss för att hitta något nytt. Ibland kan det vara svårt att hitta ankringsplats p.g.a. stenar och koraller på bottnen. Det är ingen hitt när kättingen trasslar in sig i något eller att ankaret sätter sig bakom en sten och ger falsk indikation att man sitter fast.
Tog oss ca två timmar att ta segla respektive gå för motor till den nordvästliga sidan där marinorna finns. Testade först ankra ute i det grunda närmre revet. Det visade sig vara superströmt och båten stod åt ett helt annat håll än vinden. Båten kan lättare börja dragga i sådana förhållanden. Beslutade att ta en boj.

Nästa dag åkte vi in till land och gick en lååång promenad in till byn (en timme enkel väg). Eftermiddagen ägnade vi åt lite båtunderhåll. Andreas polerade rostfritt och Karin sydde i sprayhooden. Fick även reda på att vi inte behövde betala något för att ligga på bojen. Anledningen att vi gick hit var att det fanns segelmakare som kunde fixa vårat storsegel. Det finns även många andra typer av båtunderhåll här. Segelmakaren hade bra med utrymmen och material hemma samt inte särskilt dyr. Lämnade in seglet och kunde hämta det dagen efter. En timmes arbete kostade oss ca 270kr. Lämnade därefter Raiatea för att bege oss till ön inom samma rev, Tahaa.

Tog oss ca. en timma att ta oss till gratisbojarna utanför hotell Hibiscus. På eftermiddagen åkte vi ut till en motu (liten ö) för att snorkla. Såg många muränor och väldigt mycket fina fiskar. Nästa dag åkte vi in och kikade på en liten havssköldpaddsuppfödning som låg i anknytning till hotellet. Därefter tog vi oss till en ny ankarplats, ca. 20 minuter längre bort, närmare revet. Tillbaks till paradisankringarna. Snorklade på andra sidan passagen och såg även här väldigt mycket muränor och fina fiskar. Nästa dag var det dags att hitta en ny ankarplats. Började med ca 9-10 ms och kunde segla med enbart focken (som förövrigt är väldigt liten p.g.a. masten sitter långt fram) i 4-5 kt. Efterhand ökade vinden och som mest hade vi 17 ms och den ena efter den andra regnskuren avlöste varandra. Det är inte ofta det bildas vågor inne i lagunen men i dessa förhållanden var det stampigt och trögt att gå mot vinden. Ju mer norrut man kommer på Tahaa desto fler motus (småöar) dyker upp vilket ser mycket paradisiskt ut. Kom fram efter tre timmar och kunde lägga ankar på tre meters djup i Tapuamau-viken (nordvästra sidan av Tahaa). Dagen och kvällen fortsatte med hårda vindar mellan 10-13 ms. Framför oss kan vi se konturerna av Bora Bora.

Flyttade oss ut i lagunen på morgonen. En fantastisk fin vy med några motus, resort-”hyddor” på pålar över vattnet och kristallklart vatten. Ankrade på rekordgrunt djup. 1.4 meter. Åkte in till en motu och käkade medtagen lunch där. Ute i lagunen pågick kanottävling hela dagen. Troligtvis den största sporten i Franska Polynesien med tanke på att vi alltid och överallt ser någon på ute på sitt träningspass. Det var fortfarande blåsigt och vågigt så vi drog oss tillbaka till viken vi låg i tidigare. Vi drar vidare mot Bora Bora på Söndag (15 Juni). Ett stopp vi längtat efter sedan dagen vi började planera våran långsegling. Beräknar spendera 7-10 dagar på Bora Bora. Vart vi ska därefter är inte helt bestämt.

PS: Storasyster Mia: Har inte fått något mail. Säkrast är att skicka till karinpersson84@hotmail.com eller andreas.mehlin@gmail.com

Huahine (Franska Polynesien)

Det blir inte alltid som man tänkt sig…
Innan vi skulle kasta loss till Huahine tänkte vi handla några baguetter. Tyvärr hade dem eftermiddagsstängt så vi vandrade iväg längs stranden. Efter en liten stund stannade en bil med två män till lite längre fram. De började ropa på oss så vi lunkade bort till dem. Det var en väldigt reggae-liknande man och en mer ”normal”. Dem började bjuda oss på öl och för att inte vara ohövlig tackade vi ja att dela på en. Männen var runt 40 år men hade sinne som en 20 åring. Det blev den ena ölen efter den andra och plötsligt började man känna sig aningen lullig. Där sprack planen att kasta loss som planerat. Istället blev vi bjudna på fest hos deras kompis (en tatuerare runt 25 år gammal) tillsammans med 10 andra personer. Det blev en mycket trevlig kväll. Två personer klädde sig i lokal dansutstyrsel och bjöd på dansuppvisning. Väldigt häftigt! Det spelades även musik komponerat med ukulele, gitarr, 10 liters vattendunkar som trummor, skedar i öl flaskor etc. Innan vi begav oss hem sent på kvällen blev vi bjudna på mat. En riktigt trevlig kväll att minnas.

Mådde förhållandevis bra dagen efter och kunde kasta loss runt 16:30. Seglatsen blev dock inte något vidare kul. Väldigt gropig sjö. Kunde som tur va segla hela tiden och var framme runt 13:00 efter 100 avverkade distans.

Huahine ligger, precis som Tahiti och Moorea, också innanför rev. Det innebär att det blir stilla på båten när vi ligger ankrade. Innanför revet finns det bra snitslade farleder utav sjömärken. Landskapet på Huahine är väldigt fint precis som övriga platser vi besöker. Vi börjar bli avtrubbade på fina platser nu. Bäst att nypa sig i armen.

Första natten låg vi ankrade i helt öppet i lagunblått vatten innanför revet. Nästkommande dag flyttade vi oss närmare en liten vik för att få lite mer skydd mot de starka vindarna som skulle komma. Inte helt lätt att hitta grunda ankarplatser där det är skyddat mot vind. Gick en sväng på land. Byarna påminner mycket om det vi tidigare sett i övriga delar av Franska Polynesien.

Tredje dagen (lördag) på ön blev det lite starkare vindar, inte konstant som vi hade trott utan väldigt byigt. Blåste mellan 7-12 ms. Tog oss in till land för att utforska lite mer. Gick förbi ett par mindre hotell. Huahine är den ön som har minst turistexpansion. Längs vägarna växte det väldigt mycket bananer och papaya. Vi passade på att palla mango och papaya.

Nästkommande dag kastade vi loss mot Raitea. Huahine bjöd inte på så mycket och vi kände inte att det var värt spendera mer tid där. Efter 30 distans och grov sjö kom vi till slut fram.

Moorea (Sällskapsöarna)

Sträckan Tahiti – Moorea är bara 20 distans. Tyvärr hade vi nordliga vindar vilket innebar att vi fick motorsegla om vi ville komma fram innan det blev mörkt. Kom fram till Bay Papetoi. Ankrade även här i ca tre meters djup och med kristallklart vatten vilket får en att tro att man ligger i en pool. När vi hade lagt vårt ankare kom svenskbåten Tilda in. Vi hoppade direkt i vattnet med mask och snorkel eftersom vi såg leopardrockor från däck. Det visade sig vara väldigt lätt att se dessa djur här. Överallt vi simmade kunde man se någon rocka. Leopardrockan påminner mycket om den prickiga örnsrockan vi tidigare sett. Dock har den en nos eller det ser rättare sagt ut som en näbb (typ anka). Näbben använder den för att nosa och böka ner i sanden efter något (vad vet vi ej).

Ankarplatsen är väldigt vacker med det kuperade landskapet och det kristallklara vattnet runt om oss. Vi har blivit något avtrubbade efter alla fina platser vi upplevt och får därför nypa oss i armen emellanåt.

På Kvällen blev vi bjudna över till Tilda. Vi tog med oss en matpaj och dem bjöd på kött och rösti. Hade en mycket trevlig kväll med mycket vin. Kände oss inte i toppskick dagen efter.

Moorea är omtalat att vara väldigt vackert och därför tänkte vi utforska ön lite mer. Att hyra scooter var vår första plan. Tyvärr fanns det inga scooters lediga den dagen men vi behövde kanske motionera. Därför fick det bli cyklar. Cyklade först till byn där vi åt lunch och därefter till en utkiksplats. Vägarna var asfalterade och i bra skick. Till utkiksplatsen var det ett hårt träningspass. Svetten rann och flämtandet var intensivt. Det tog oss ca en timma att ta oss upp, från att vi startade på plan backe, men det var det värt! Vilken utsikt! Vägen tillbaka var mer avkopplande då vi bara rullade ner. Passade på att plocka lite passionsfrukt, ananas och avokado.

Väl tillbaka på Uhuru ropade Ulf på Roxy upp oss på radion. Blev bjudna över på drink tillsammans med Tilda. Hade en mycket trevlig kväll på Roxy, en väldigt fin båt förövrigt. De hade även sin son Fredrik på besök som annars bor i Sydney.

Efter fyra dagar på Moorea drar vi vidare. Det finns mycket att se och utforska på Moorea men man har inte tid att göra allt. Nästa destination är Huahine som ligger ibland läöarna. Till huahine är det cirka 60 distans. Vi kastar loss klockan 17:30 och hoppas komma fram på morgonen nästa dag.

Tahiti (Sällskapsöarna)

Nu har vi varit på Tahiti i 5 dagar och det är dags att dra vidare till nästa ö Moorea.

Som sagt kom vi till Tahiti i måndags. Innan vi gick igenom passagen in till Papeete hamn var vi tvungna att ropa upp hamnkontrollen. Lite senare ropade vi upp dem igen för att checka så det var ok att passera framför flygplatsen. Vi lade ankar innanför revet på 3 meters djup utanför Taina marina. Första gången vi ankrat så grunt!

Tahiti liknar öarna vi såg i Marquesas, höga berg med mycket grönt landskap. Ön är omringad av korallrev som ger skyddade ankringsplatser. Papeete, huvudstaden i Franska Polynesien, är lik Franska Rivieran. Det är en modern stad med moderna bostäder som vilken storstad som helst. Lite skillnad mot det vi tidigare sett i Franska Polynesien.

På eftermiddagen tog vi en efterlängtad dusch och begav oss in till marinan. Handlade lite på Carrrefour som liknade Ica Maxi. Var skönt att komma till lite civilisation igen. Carrefour är något dyrare än hemma men ändå billigare än på tidigare platser vi varit på. Det vi handlade som var dyrast jämfört med hemma var påsar! Bärpåsen kostade 8 kr och baguettpåsen 1,5 kr. På kvällen hade vi mys i sittbrunnen med baguette, brieost, salami, inlagda oliver, vin och coca cola + godis. Rena lyxen 

Nästa dag träffade vi Meghan och Jeremy på Madeleine. Ett par i 30 års ålder som vi senast träffade i Panama. Dem hade varit i Tahiti i tre veckor så de visade oss runt lite. Vi tog bussen ”le tuck” (lastbil med ett flak som har bänkar och tak) in till Papeete. Först besökte vi immigrationen och checkade in, inga problem där inte. Utanför låg Maltese Falcon, världens näst största segelbåt. Det är en väldigt avancerad segelbåt, bland annat så kan masterna roteras och det finns en hiss i varje mast.

På kvällen åkte vi till stan igen för att äta vid hamnen. Varje kväll kommer gatuköks liknande bilar som även ställer ut massa bord och stolar. Det fanns en blandning av mat, kinesmat, crêpes, pizza, hamburgare m.m. Vi delade på en portion av världens godaste biff i sursötsås. Det var dock inte billigt! Bara pommes frites till maten kostade 70 kr. På helgerna var det även uppträdande med skolbarn i olika åldrar.

De två nästkommande dagarna tog vi det mestadels lugnt. En av dagarna blåste det mellan 8-15 m/s så då ville vi helst inte lämna båten. Sista dagen på Tahiti åkte vi in till Papeete igen. Vi tittade lite på alla billiga pärlor, den dyraste pärlan vi såg kostade 70 000 kr. Vi köpte även ”världens dyraste” cd-skivor, de kostade 300 kr resp. 400 kr. Musiken är från Franska Polynesien med ukulele sound, vilket vi tycker mycket om. Ägaren av affären hade komponerat en av skivorna. På kvällen bjöd vi över den svenska båten Tilda. Kalle är kapten och seglar den dit ägaren vill. Just nu var Kalles syster med kompis på besök. Vi hade en mycket trevlig kväll med drinkar och snacks.

Samma dag som vi begav oss till Moorea snorklade vi tillsammans med Tilda vid ett flygplansvrak. Vraket låg på ca 10 meter så man hade ganska bra sikt ned. Annars var där inte så mycket roliga djur.

Ska tilläggas av vi för första gången träffade den svenska båten Roxy. Kastade loss från Tahiti kl 10.30 och var framme på Moorea runt 15 tiden.