Vad hade vi gjort annorlunda om vi hade kastat loss idag? En större båt hade givit en större trygghet samtidigt som båten hade känts mer som ett riktigt hem. Med en stor båt har vi svårt att tro att man skulle vilja lämna cruising-livet. En lagom katamaran hade varit runt 40-45 ft. Det som framförallt hade vart annorlunda om vi hade kastat loss idag (dvs vår andra gång) hade varit vår tidigare erfarenhet. Vi är fortfarande inga jättebra seglare men vi har fått erfarenheter och vet vad som väntar. Vi vet hur 4-5 meter vågor upplevs och hur de ter sig t.ex. S. Erfarenhet är alltid bra men man får ingen erfarenhet om man inte börjar någonstans.

Ett tips till er som ska ut på långsegling: Ta en dag i taget, planera inte för mkt. Trivs du på en ö/plats stanna där lite längre och låt inte tankarna flyga iväg till nästa destination förrän ni kommit dit. Det misstaget gjorde vi lite ibland.

Genom att gå till 7Hav.se kan ni via länk gå till den nya hemsidan, Backpackarnas hemsida.

Seglarsajten kommer uppdateras mer när vi kommit hem till Sverige.

Dag nummer två kom en av båtspekulanterna. Han hade köpt en sjuttis Absolut och makadamnöttter till oss som en välkommen-till-australien present. Efter att han kikat på båten körde han oss till en stor matbutik ca 15 km därifrån, och sen tillbaka. Maten i butiken var billig och utbudet enormt.

Dag tre kommer nästa spekulant. 5 minuter innan han kommer händer det som inte får hända. Stopp i toalettsystemet. Det har inte hänt sedan Panama och då bytta vi en lång slang. Så kan det gå när man inte byter allt. Nu blev det stopp i annan del. Inget kul jobb att greja med. Vi har hållit på i tre dagar med att byta ut det. Hur som helst. Även denna spekulant hade med sig en present. En vinare! Är inte australiensare för snälla?  Han bestämde sig att han ville ha båten och den andra spekulanten ville inte bjuda över. Att sälja båt (speciellt utomlands) går inte över en dag. Först ska en besiktningsman bokas, båten ska undersökas och lyftas upp ur vattnet, tull ska kontaktas, karantän ska kontaktas, moms och tull ska betalas, karantän ska komma ner för att leta efter termiter, en hund ska komma och sniffa efter termiter och sen ev. är båten klar att säljas.

Vi har vart inne i Bundaberg centrum och blev positivt överraskade. Större än vi trott och det påminner lite om en mindre amerikansk stad med stora butiksskyltar och snabbmatsrestauranger m.m Vi fann dock lite svenskt. Smörgårdsbord (se foto) dock var maten mer inspirerad från asien). Här i marinan har det vart lite rörigt. Vi har fått flytta på oss några gånger. Först när vi kom la vi till på karantänplatsen. Där ifrån flyttade vi senare på dagen. Först skulle vi lägga till framför en stor katamaran på utsidan av bryggan. De byiga och starka vindarna gjorde detta omöjligt för oss efter några försök så vi fick ta en ytterplats där det inte fanns någon annan båt. Dock fortfarande lite klurigt (för oss som bara vart i marina tre gånger) men fick hjälp med förtöjning. Några dagar senare fick vi flytta till platsen framför den stora katamaranen. Gick helt ok och fick även här hjälp. Ytterliggare några dagar senare fick vi flytta på oss igen p.g.a en katamaran med bokad plats var på väg in. Även det gick helt ok. Sen kom besikningsmannen och vi skulle lyfta upp båten och sen tillbaka till båtplatsen. Ja, en jäkla massa trafik för oss i marinan.

Vi vill starta vårt backpackande så fort som möjligt men allt är inte så enkelt. Vi måste hitta någonstans att skicka hem våra saker till Sverige med, vilket inte verkar vara det lättaste. Båten är i princip såld. Båten har blivit besiktigad och kikad på underifrån. Inga större fel. Vi har betalat tullen för allt. Mycket smidigt. Vi har fått 10% delbetalning på båten och nästa fredag är det tänkt att den nya ägaren ska komma hit och vi ska hjälpa honom ner med båten ca 50 distans. Har öppnat upp ett bankkonto här vilket gav oss 6.8% ränta och vi kan hålla pengarna där tills vi tycker AUD kursen är lagom hög. Vi gjorde en vinst på båten vilket med dagens växelkurs innebär ca 30 000kr. Idag (fredag) sticker vi ut och backpackar. Åker buss upp till Airlie beach och kommer förhoppningsvis göra en del dyk där.

Ca. fem distans ut från Noumea hör vi en konversation mellan båtarna Prerier
Oyster och Gingi som vi känner sedan tidigare. Det komiska är att vi hörde dem samma dag vi lämnade Fiji så vi är något före alla andra hela tiden. Dem hade iaf fått dåligt väder på vägen till New Caledonia. 20 ms minst och hade bland annat förlorat ankare, ankarkätting, ett skörat storsegel och lite annat.

När vi kom utanför revpassagen hade vi runt 12 ms och stora vågor (ca. 5 meter). Kändes väl så där med de stora vågorna men vi hade ju bekämpat de förr…så varför inte fortsätta 
Trist värre blev det när autopiloten inte lyckades styra själv. Det var ofta Uhuru gled ut med vågorna och farten, den starka vinden och vågorna blev för tungt för att själv styra tillbaka. Då fick vi själva handstyra upp båten och sätta bra kurs för autopiloten. Och så pågick det om och om igen i minst 12 timmar tills det äntligen blev bättre.

Vi hade bra väder hela vägen till Australien förutom sista 20 timmarna då det var mulet och enstaka regn. De första två dygnen hade vi fullt seglarställ med riktiga underställ plus fleecjacka. Fick byta fyra travare i seglet som gick sönder de första dagarna. Upptäckte även att en liten sak som håller bommen på plats höll på att trilla av. Puh!. Hade delfinbesök två dagar vilket gjorde oss glada. Karin har läst som en galning. Inte ovanligt hon läser ut en bok per dag. Andreas har unnat sig med läsning i datortidningar han fann i bytessektionen i marinan. Det har inte varit några problem att sova då väder och vågor har varit nästintill tipp topp. En lättnad då vi hade raka motsatsen på väg till New Caledonia. Vi har sett totalt tre andra båtar (skepp) som har passerat oss på ca 4 distans. Sista dygnet blev vi tvungna att dra igång motorn då vinden blev lite väl svag.

Dygn nr:
1: 138 distans, Östliga vindar 12ms, 4-5 meter vågor,
2: 143 distans, Östliga till Nordöstliga vindar, 10 ms, 4 meter vågor,
3: 124 distans, Nordöstliga vindar 5-8 ms, 2 meter vågor,
4: 90 distans, Nordöstliga till Nordliga vindar 3-6 ms, 1-2 meter vågor,
5: 107 distans, Nordliga till Nordvästliga vindar, 4-6 ms, 1-2 meter vågor
6: 75 distans, Nordvästliga till Sydöstliga vindar, 3-5 ms, 1 meter vågor
7: 115

Vi har nu ÄNTLIGEN korsat jorden största hav, Stilla Havet. Vårat projekt lyckades och vi är enormt stolta över oss själva. Vi sitter och skrattar åt minnen i början av vår seglarliv. Nu är allt så självklart. Vi vet att dem flesta icke seglare/långseglare har svårt att förstå vad det innebär att med en båt som Uhuru och med vår novis bakgrund ha genomfört det här projektet.

Det som återstår nu är att få sålt båten. Det ser inte ut att bli några problem och vi har många intresserade. Vi har fixat med båten de senaste månaderna så det är inte så mycket kvar att göra, mer än att städa och lite ny fräsch polering. Nära båten blivit såld beger vi oss ut på en annan typ av resande. Ryggsäcksluffande.

Vi tackar alla som ägnat lite tid på 7hav.se. Syftet med siten har varit att underrätthålla familj och nära samt att ge inspiration åt andra att våga göra något liknande.

Vi hade först fått intrycket att man var tvungen att gå in till marinan för att bli incheckad av de olika myndigheterna. Fick en plats i Port Moselle marina men förstod ganska omgående att man lika väl kunde ha tagit dingen in. Vi kände att det dock kunde vara skönt att ligga några dagar i marina och då även få lite fixat med båten. För vår båt kostade det ca 250 kr per dygn. Något snopna blev vi när karantän kom och stal vår potatis, lök, honung, ägg och ingefära.

Det sags att klimatet har paminner om en standig var, dvs inte sa supervarmt. Har faktiskt inte badat har.

Under de fem dagar vi stannade i marinan hann vi med att måla om ankarkätting, två ankare, båt-tvätt, slipa och olja in trä, fylla vattentankarna etc. Vi blev väldigt förvånade över antalet lokala segel- och motorbåtar. Marinorna är stora och det finns tre inom en km. avstånd. Visst fanns det många lokala båtar i Tahiti men inte så här många. Dem verkar i vilket fall som helst tycka om vattensporter. Åkte förbi en strand där det var enormt många vindsurfare och även många kitesurfare. Överallt ser vi hus och balkonger fyllda med blomster. Typiskt för en fransktalande person är förväxlingen av hundra respektive tusen på engelska. Något vi har märkt både i Franska Polynesien och här i Nya Kaledonia. En kväll tänkte vi köpa oss något grillat från gatustånden men avböjde först när han sa att ett köttspett kostade 2000 CPF (160kr). Visst är det dyrt i dessa franska länder men det var lite väl saftigt. Frågade senare vid ett annat matstånd och då var priset 200 (16kr), något mer resonabelt. Gjorde ett besök på Aquarium där vi kunde se många av de djur som lever i lagunen här. Fanns en del udda som t.ex. Nautilus och ko-fisk.

Ibland är det svårt att planera hur man ska segla under sin vistelse i landet. Att korsa stilla havet på en säsong innebär många och stora kompromisser och mer stress. I vilket fall som helst…Vi checkade som sagt in i huvudstaden Noumea för att vi hade läst och hört att det var det var det enda stället. Port captain i Noumea berättade att det gick bra att klarera in i Liufu (Loyality Islands). Genom att först klarera in i Loyalty islands får man en bättre utgångspunkt att segla runt i Nya Kaledonia. Först Östra sidan, sen södra (Isla del Pins) och sen västra. Vi tycker inte om att gå mot vinden (Sydöstliga vindar) och hade därför gärna klarerat in i öst.

Först hade vi planerat att gå till Ilot de Pins men ändrade oss och seglade Noumea med omnejd. Första stopp blev vid Lighthouse Amadee. En 150 år gammal fyr. Omöjligt hitta ngn ankringsplats p.g.a. alla koraller så vi tog en av bojarna. Trevlig liten ö med fina stränder. Dock håller det till många havsormar där så att ligga och sola skippade vi. Hann med att se fyra banded seasnake under en timme på ön. Seglade sen vidare ca. 15 distans till en skyddad ankarplats.

En korrigering av förra resebrevet. Den randiga sjöormen kan bita och få grepp överallt på kroppen hos människan p.g.a. deras breda gap. Vi vill inte möta fler av dessa krabater

Lämnar Nya Kaledonia något tidigare än beräknat då det ser ut att vara gynnsamma vindar till Bundaberg, Australien. Seglatsen är 790 distans och beräknas ta 6-7 dagar.

Huvudanledningen att vi ville ta bussen från Denarau upp till Lautoka var p.g.a. de svarta flagorna som sockerfabriken släpper ut. Efter bara någon timme var båten täckt av dessa flagor och såg rent ut sagt för jävlig ut. Egentligen skulle vi klarerat in något tidigare med tanke på att vi besökte Denarau som ligger inom Lautoka-området men fuskade med det just för att slippa att bli nersmutsade. Klarerade ut på morgonen därpå och återkom senare på eftermiddagen för utklarering. Där emellan kikade vi runt i staden och Andreas passade på att shoppa ett par nya skor. 120kr för ett par diesel skor (äkta).

På eftermiddagen åkte vi över till piratbåten som vi kallat den för lite öl och prat. En replika av en fiskeschoonar från 1800 talet. Båten har ingen självstyrning (autopilot, vindroder) men håller ändå kursen utan problem.

Kastade loss morgonen därpå (tisdag) och fick en bidevind runt 20kt. Tyvärr vred sig vinden allt mer syd och till slut något sydvästligt. Till slut beslutade vi att avbryta och gå in till Musket Cove för att invänta bättra vindar. Frustrerande. I Musket Cove fick vi en överraskning. Svenska båten Tilda låg där. Tyvärr var kapten Kalle på runtresa med sin nya tjej men Lars och Kristina (ägarna) tittade förbi och växlade några ord.

Träffade en ung australiensisk ensamseglande kille (26 år) i Denarau som vi nu återigen träffade. Hade en pratstund på Uhuru och det visade sig att han också var seglare utan erfarenhet och vidare kunde han peka ut två andra båtar i Musket Cove som också var seglare utan erfarenhet (när dem började sin seglats). Vi är alltså inte ensamma galna nybörjare!

Nästa morgon kastade vi loss i något mer SE vindar. Gick igenom Malolo passagen utan problem (stor och bra passage) och kunde lägga kurs mot Nya Caledonia. Fick lägga oss på 10 grader mer västerut för att få en ok vinkel (men fortfarande bidevind). Vindar runt 10-12 ms första 6 timmarna gav oss en bra fart runt 6,5 kt. Inga jobbiga eller höga svall. Vinden minskade till kvällen och vid nattetid fick vi dra igång motorn för 6 timmars gång. Lade kurs mer söderut när vindarna eller vågorna tillät för att få en bättre vindvinkel när vindarna skulle vrida sig mer syd. För en stund kunde vi segla en härlig slör (vinden snett bakifrån) men glädjen blev inte allt för långvarig. Vinden vred sig 180 grader inom 12 timmar och vi blev tvungna att lägga kurs mot Anatom i Vanuatu. Det blev en obekväm seglats med jobbiga svall och vindar runt 10-13 ms. Vi är väldigt ovana att segla mot vinden då vi mestadels har en mer västlig kurs och mer östliga-sydöstliga vindar. Vi kan för den oerfarne berätta att skillnaden är väldigt stor hur vinden upplevs. I medvind känns 10-13 ms bekvämt och det känns inte särskilt blåsigt. I motvind känns det väldigt blåsigt och kallt. Vi blev faktiskt något förvånade över det kalla klimatet. Det var svårt att hålla sig varm trots jackor, långärmade tröjor, sockar osv. I vilket fall som helst så kom vi fram till södra delen på Anatom runt 05 på morgonen. Vi hade jämfört några waypoints från andra sjökort och kom fram till att vårat sjökort stämde bra och vi vågade då gå igenom revpassagen i mörker (med månen lysande). Ankrade i 8 meters djup och föll ganska omgående i sömn. Vi hade svårt att få någon bra sömn de fyra nätterna ute på havet. 500 distans till Anatom tog oss knappt fyra dygn, snitt fart 5.6 kt.

Inte långt efter att vi vaknat upp fick vi besök av två killar. Bjöd dem på kaffe och passade på att ge bort saker vi inte längre behöver. T.ex. 1000 meter tjock fiskelina, drag, fiskespö, fiskrulle, flytvästar etc. Tydligen väldigt uppskattat för att innan solen gått ner hade vi fått fyra båtar/kanoter på besök. Gav något till alla (godis, mer fiskelina, matprodukter, etc). Det är ganska blåsigt här och kvällen är riktigt kall.

Gjorde morgonen därpå ett besök i byn. Dem lever väldigt enkelt och många bor i hus som liknar hyddor. De flesta hemmen saknar elektricitet och därför används fotogen och stearinljus som ljuskälla. Träffade på några unga voluntärarbetare som arbetade med el- och skogsprojekt. Dem förklarade att de sociala förhållandena i kulturen var det största problemet till nyuppbyggnad. Inte ovanligt att avundsjuka på en annan by kunde leda till en förstörd vattenledning etc.

Drog upp ankaret runt 16 tiden och hissade segel. Något starkare vindar (10-14 ms) än vi räknat med och svallen var väldigt stora. Svårt att sova första natten. Gjorde 142 distans. Nästa dag lugnade sig vindarna (10-20kt) och svallen avtog allt mer. Kom fram till revpassagen 04 på morgonen. Inga problem att navigera i Nya Caledonia när det finns massvis med fyrar och bra sjökort. Fick några fina timmar segling innanför revet. 5 ms slör gav oss en fart på 7-8 kt (medström) och inga vågor. Underbart! Sen avtog vinden och avlöstes med en grå och regning dag. Kom fram till huvudstaden Nuomea vid 12 tiden.

Kastade loss mot Yasawa på fredagen (5 September 2008). Hade inte särskilt mycket vind (3-4 ms) så vi gled fram i 2.5-3.5 kt, lugnt och avkopplande. Många oroar sig väldigt mycket för navigering i Fiji vatten men vi menar att om man bara håller utkik lite då och då så klarar man sig. Vi använder oss av elektroniska sjökort från Navionics till vår plotter och allt har stämt väldigt bra (rev utsatta på rätt plats och rätt kartdatum). Kom fram till den södra ön waya där vi ankrade i den södra bukten. Väldigt fint landskap med höga kuperade berg och fina stränder överallt. Åkte in med vår kava för sevusevu´n till hövdingen. Han sa några korta ord och efter ca. två minuter kunde vi springa runt i byn. Dem är nog väldigt vana vid turister och båtar här.

Med tanke på att vi kände oss något stressade gjorde vi ett försök att kasta loss nästa morgon. Hade fin segling (eller ja…iaf relativt snabb) i den starka vinden (10-12 ms) vilket gav oss runt 5-6 kt i en bidevind. Tyvärr blev det lite väl hårt efter 7 distans då vi skulle gira in vår kurs mot nästa ö då vi fick vinden och vågorna i nosen. Fanns inte mycket mer att göra än att spotta svordomar och vända tillbaka. De första 4 distansen tillbaka gick fint men sen när vi skulle gira in mot bukten fick vi vinden och vågorna återigen i nosen och att kryssa funkade inte så bra med tanke på alla rev vi hade runt oss. Som mest hade vi vindbyar på 16.5 ms! Till slut kom vi in i bukten igen och kunde lägga ankar.

Nästa förmiddag gjorde vi ett besök hos katamaranen Paws som låg jämte oss. En aluminiumkatamaran på 43 ft (men den såg mycket mindre ut). Ett äldre par runt 60 år som seglade den. Mannen hade byggt stora delar av den själv (allt förutom svetsningen) och det var lite småkul att höra.

Gjorde ett nytt försök att nå nästa ö nästkommande morgon vilket blev mer lyckosamt. Även om vinden kunde varit mer fördelaktig så gled vi framåt. Denna gång gick vi om andra sidan av ön för att få en bättre vindvinkel. Hade en bidevind runt 7-13 ms vilket gav oss en fart mellan 4-6 kt. Ankrade i 10 meter vatten nära ”Manta ray passage”. Anledningen var att vi ville simma med mantarockorna som brukar dyka upp där vid högvatten varje dag. Tyvärr visade sig att vi hade otur. Inte en enda efter tre olika försök! Vi som pratat med så många seglare som vart där och simmat med dem. Jaja, vi fick iaf se dem i Manihi (Tuamotus) när vi var där. Gjorde ett besök på manta ray resort (backpacker resort) som ägs av en ung svensk tjej (och kille?). Tyvärr var dem inte på ön den dagen men vi passade iaf på att äta middag där vilket bestod av trerätters. Efter två nätter drog vi upp ankaret för något nytt. Tyvärr var vinden och vågorna återigen allt för mycket från E-NE så vi vek av och gick tillbaka till waya. Stannade där ytterliggare två nätter och fick tid att göra botten fin på båten. En procedur som sägs vara ett krav (senast en månad innan) för att komma in till Australien.
Nu har vi fått se en del av Yasawa och kunde gärna ha cruisat omkring här i många veckor men tiden springer iväg för oss och vi måste snart dra vidare till New Caledonia.

Seglade tillbaka till port Denarau på fredagen och hoppas kunna lämna Fiji på tisdag för nästa destination, Nya Caledonia. En seglats på ca 700 distans, dvs 5 dagars segling.

Måste också tillägga några småsaker. Endeavourcat (tillverkaren av vår båt) har valt att sponsra oss och ni kan även se massvis med bilder från vår resa på deras hemsida: http:// www.endeavourcats.com

För andra gången har vi nu sett en fisk (ca 30 cm lång) göra ett megahopp. Fisken hoppade MINST fem meter upp i luften (båda gångerna, första gången såg vi det i Beqa).

Har nu, 10 september 2008, firat ett år med Uhuru. Det är mycket man hinner att se och uppleva på ett år.

Innan vi stack från waya träffade vi på en HR 40 (svensk båtmodell) med finsk flagg. Det är första gången sedan Panama vi träffar påen skandinavisk båt, förutom de svenska. Dem kunde även relativt bra svenska. Gav dem ett par buntar Kava som vi hade över och vilket dem saknade och dagen därpå fick vi en vinare som tack. Det tackar vi för!

Väntade till nästkommande dag för att besöka byn. När man besöker en by i Fiji ska en sevusevu (gåva) ges till byns hövding. Sevusevu är ofta kava (bunte med rötter) som används för att göra en dryck som drycks under en ceremoni. Kava har en jordig smak och gör så att munan domnar av. Vi berättade lite om oss för hövdingen och han berättade en del om sitt. Därefter blev vi inbjudna på te hos en annan familj där vi berättade en del om oss och dem om sitt. Gick lite senare till kyrkan tillsammans med familjen. På söndagar går byborna till kyrkan 3 gånger om dagen.

Anledningen att vi gick just till Beqa var för deras kända hajdyk. Åkte ut till en ö, ca 3 distans från ankringen, där vi bokade in oss för dykning. Inte helt billigt men nu var vi där och då fick det kosta vad det kostar. Vi gjorde först två tanks dyk inne i lagunen. Första dök vi vid ett vrak (ca 30-40 m långt). Fina koraller och mycket småfisk. När vi kom tillbaka till resortet kom flera fina överraskningar. Först pratade vi med en av servitriserna som bjöd oss på smoothie, därefter kom Marlon som dök med oss och bjöd oss på lunch. Lunchen kostar 350kr per person och består av trerätters. När vi skulle betala för dyken fick vi en fin rabatt. Det skulle egentlingen ha kostat oss 6400kr men fick det för 2500kr. Inte så ofta resortet hade externa dykgäster.

En kväll kom det förbi en äldre man i sin träkanot och berättade att hans dieselgenerator slutat fungera. Han frågade oss om vi kunde kika på den. Vi som typ aldrig sett en dieselmotor i verkligheten förklarade våran kompetens men mannen insisterade på att vi skulle kika på den. Nästa morgon dyker vi upp i hans hem. Dem börjar dra igång den och efter kanske 15 försök började den gå jämt. Efter det visar han oss sin utombordare vilken är exakt den samma som vi har på Uhuru. Han förklarade felet och Andreas justerade bränsletillförseln vilket han tidigare gjort på Uhuru. Därefter kommer en annan man med sin gräsklippare och undrar om jag kan fixa den. Haha. Jag förklarade vad jag trodde felet kunde vara men han hade själv inte försökt sig på någon felsökning. Haha. Vad tror dem? Jag kanske skulle vara deras nya Messiah.

Vi låg ensamma i viken i tre dygn innan det kom in någon mer. Inom loppet av två timmar kom ytterliggare tre katamaraner in. Den första bjöd över oss på drink senare på kväll. Hade en trevlig kväll med drinkar och snacks och massa prat. Det var tre par (mellan 40-50 år) från Nya Zeeland som ägde båten. Fick en del bra ankartips för Yasawa-gruppen.

På torsdag var det äntligen dags för hajdyk. Dem plockade upp oss från Uhuru men lite oturligt nog hade dem glömt Andreas våtdräkt och fick åka inom resortet igen. När vi kom ut till dyksiten hade huvudbåten redan hoppat i så vi fick vänta till dyk nr två. Först när vi gick såg vi en STOR havsaborre (grouper), ca 1.5 meter lång. Därefter gick vi ner till ett rep och radade ut oss bland totalt 20 dykare. Två stora soptunnor med fiskrens sänktes ner och sen var det fullt matparty för fiskarna och hajarna. Vi har nog aldrig sett så mycket fisk tidigiare. Väldigt många stora fiskar, tamburell (eller ngt liknande heter dem), massvis med mindre fiskar också samt många citron-hajar (lemon sharks), tjurhajar (bull shark ca 3-3.5m), greyshark och vitfenad revhaj. Ibland kan man få turen att även se Tiger-haj men tyvärr inte denna gång. Andreas fick simma fram till soptunnorna och klappa en citronhaj (ca. 2 meter lång). Citronhajen var väldigt vänlig (dem har inga tänder om vi förstått det rätt). Därefter fick Andreas lov att och lägga sig närmare för att fotografera bättre. Under hajmatningen satt/låg vi på samma ställe där vi njöt av föreställningen. Coolt dyk! Karin hade en stor muräna som simmade precis framför ögonen på henne. Många är väldigt rädda för hajar men vi älskar att dyka med dem och dem är vänliga till 99.9%.

Andra dyket gjorde vi i lagunen men var inget speciellt. Dock testade vi att ta på anemonerna som då drogs in. Häftigt.

Efter nästan en vecka på Beqa drog vi vidare mot Robinson Crusoe. 55 distans. Skrockfyllda seglare seglar aldrig iväg på en fredag då det betyder otur. Med facit i hand hade vi kanske väntat en dag. Första två timmarna fick vi gå för motor men därefter ökade vinden. Snittade 7 kt med vindar mellan 15-25 kt. Ungefär 12 distans kvar så skörar seglet. Ett tag senare slutade VHF radion att fungera. Dem flesta seglarna som går in till Robinson Crusoe island brukar ropa upp resortet på radion och be dem eskortera dem in genom revpassagen. Vi klarade det dock fint på egen hand.

Åkte in till ön nästkommande dag där vi käkade lunch och slappade. Fanns pool för den som kände för ett dopp. Träffade några backpackers. På kvällen käkade vi middag och tittade på polynesisk show vilken påminde om den vi såg i Samoa. Efter två nätter drog vi vidare mot Musket Cove, en samlingspunkt bland seglarna. Vi hade ca. 25 distans dit och motorseglade med focken.

Tog en boj och dem flesta vi sett här ligger på boj. Ca. 20 meters djup. Inte helt billigt dock. Ca 70kr per dygn men då inkluderar det faciliteter som poolen, varmvatten duschar (något vi inte har använt på över 7 månader), vatten och sophantering etc.

Blev glada när vi såg att flera båtar vi träffat tidigare låg här. Peregrine, Mandrake och Innocenti. Karantän och hälsa kom ombord för att få lite formulär ifyllda och sen fick vi även formulär för tull och immigration. Något komiskt att vi skulle fylla i tre exemplar av varje formulär (kopieringsmaskin verkar inte existera). Fick ta oss ner till hamnen för att leverera dessa formulär.

Suva är en storstad (ca 200 000 invånare) och har på senare år blivit mer och mer modern. Här finns stora och fina köpcenter, fin och modern bio, massvis med taxibilar etc. Hälften av befolkningen är indier och man känner sig som i Indien. Många indiska restauranger. Jammi!

Det mesta är billigt. En lunch kostar mellan 20-45 kr, en middag 50-100kr, bio 25kr, taxiresa in till centrum (5-10 min) 15kr, etc.

Vi tycker det alltid är lika kul att komma till storstäder, ett ställe där man finner det mesta dvs. Som vanligt är det i storstäder vi sprätter loss på pengarna och unnar oss mer och mer. Hade en träff på Peregrine med Innocenti och Goodwill. Först bjöds det på dryck och snacks sen blev det middag och en massa mer dryck. Trevligt Trevligt! I söndags kikade vi på en riktig Bollywoodfilm (indisk) på bio. Har hunnit med att lara kanna nya batar. Var pa middag hos ett aldre par (60+) i en 46ft katamaran. Valdigt fin och en san bat ska vi ha sen!! Fick lana lite sjokort av dem over fiji.

Vi har lagt ut Uhuru till försäljning och den ligger nu publicerad på en australiensisk website samt blocket. Hittills har vi fått en väldigt bra respons och det ser ljust ut. För att få Uhuru i topptrim har vi gjort en facelift. Durkplattorna (golvplattorna) lämnade vi in för slip- och lackning. Beställde nytt canvas (sprayhood, bimini och bomkapell) och har börjat polera allt rostfritt väldigt noga. Om någon vecka ska hon vara helt klar och kommer då att se så gott som ny ut! J

Som vanligt har vi alltid något att fixa med båten. Efter en dag i Suva överhettades dingemotorn (började ryka). Det visade sig att impellern var helt slut. Vi planerade att sticka vidare på fredag (vilket i seglartermer betyder otur). Mycket riktigt. Otur. Klara för att dra igång motorn. Men ack! Den ville ikke starta hur mycket vi än försökte. En mekaniker kom ut senare på eftermiddagen och löste det på 5 minuter. Vi hade bytt tändstift en vecka tidigare och då hade tändstiftskablarna bytt plats (vilket vi inte trodde hade någon betydelse). Skönt det inte vara ngt mer allvarligt.

Vistelsen i Suva blev något längre än planerat. Totalt 11 dagar. En del beroende på att vi fick ge tid till den nya canvas båten skulle få. I början tog vi det något lugnt för att karin var sjuk. Efter att ha käkat antibiotika i fem dagar blev hon bättre. Det ska nu bli skönt att komma här ifrån. Ni som trodde att vi legat och glassat på vita stränder ni hade fel. Inte så paradisiskt här i hamnen. Dock väldigt fin vy med det kuperade gröna landskapet längre bort. Vädret har vart mulet och regnigt den senaste veckan. Inte helt oväntat kanske då Suva är den plats i Fiji där det regnar mest.

Seglingen från Niua gick bra. Dock hade vi inte riktigt den vind vi väntat oss enligt väderprognosen. Vinden var mer åt SE än åt E samt starkare (7-10ms). Svallen var som tur var nästan obefintliga vilket vi tills nu varit ovana vid och därmed blev seglingen mer bekväm än den från Samoa till Niuatoputapu. Efterhand vred sig vinden allt mer åt E och till slut (sista 10 timmarna) NE samt minskade i styrka (10ms). Vi la upp denna seglats på två nattseglingar men egentligen skulle den ta lite mer än ett dygn. Vi hade dock väntat oss svaga vindar därav beslutet. På grund av den starkare vinden blev vi även snabbare och fick därför reva en hel del och till slut hade vi revat 90%, glidandes fram i 2.5kt.

Vi kom fram till huvudstaden Neiafu i ögruppen Vava’u runt 08 den 27 Juli 2008. Segling är stort här och det finns en hel del uthyresbåtar (charterbåtar) och turismen är stor. Vi la oss på boj vilket kan vara skönt emellanåt och inte särskilt kostsamt heller, ca 40kr per dag. I huvudstaden låg vi inte särskilt länge, även om det är där alla faciliteter, restauranger m.m ligger. Huvudattraktionen är ju givetvis att segla i den skärgårdsliknande idyllen med kristallklart vatten, fina vita stränder och härlig snorkling. Vava’u är inte särskilt stort. Som längst är det ca. 11 distans vilket innebär att det inte tar någon längre tid att ta sig mellan öarna.

Vi väntar på att det ska komma in lite svenskbåtar till Tonga. Vi vet att det finns MINST 10 svenskbåtar som korsar Stilla Havet 2008. Dessa båtar är (Sy Albertina (40 ft Swan-kopia), Sy Crux (Benautu 46 ft), Blue Marlin (33 ft Långedrag), Tilda (Ocean 70), Lindefare (osäker på namnet och båttyp), Pelle P (Hallberg Rassy 46), Sy Hunk (Albin Vega), Magia (39 ft ketch Italienbyggd), Roxy (46-50 ft byggd prototyp av Hans Christans varvet) och Uhuru (Endeavourcat 30). Det är ett ganska bra år för svenskbåtar över Stilla Havet. Många verkar dock något långsamma och vi på Uhuru är alltid längst västerut. Det är alltid kul att träffa andra svenskbåtar och vi hoppas nu att dem ska komma ikapp.

På tisdags morgon åkte vi in till byn för att handla och lite annat småfix. Kastade loss runt 11 tiden och efter ca 5 distans var vi framme vid vår första ankarplats, Port Maurelle. Kristallklart blått vatten med ankaret på 6 meters djup och fem andra båtar i viken. Det som slog oss mest av allt var det stora antalet båtar som tar sig fram i Vava’u. Överallt vi tittade såg vi 4-5 båtar seglandes. Ögruppen är som en svensk skärgård med korta distanser emellan öarna men med exotisk touch.

Efter några timmar på båten tog vi dingen till en grotta som vi kunde köra in i. Försökte sen hitta ännu en grotta men hittade den inte (glömde ta med oss den utförliga vägbeskrivningen), men men…man kan inte se allt.

Nästa dag betydde ny ankarplats. Tog oss först ca. 5 distans till en ankarvik men den såg inte så exotisk ut så vi vände och hittade en annan 2 distans söderut, Ovalau. När vi närmade oss tog Andreas dingen för att utforska vattnet innan vi närmade oss för ankring. Ankrade på fem meters djup. Kristallklart även här men i en annan nyans. Väldigt exotiskt här. Ön är inte särskilt stor. Snorklade en stund och såg bl.a. en jätteformation av en(?) megastor korall. Den reste sig 10 meter och var säkert 20 meter i diameter. Simmade in till stranden men blev inte så långvariga där. En bock började jaga oss och gillade nog inte att vi besökte hans ö.

Dag nummer två kunde vi på morgonen se valar från ankarplatsen. Dem befann sig ca. 150-300 meter ifrån oss. Därefter begav vi oss på picknick tur med dingen. Efter ca. 2 distans kom vi till ön Sisia. Karin såg en svart-vit randig havsorm som Andreas tyvärr inte hann se. Slappade på stranden och avslutade med lite snorkling. Nästa dag gick vi tillbaka till den förgående ankarplatsen för att få en mer skyddad plats. Sista natten på Ovalau var ganska rullig. När vi la ankar befann sig 9 båtar i viken och strax därefter kom en båt till. Åkte ut till den lilla ön Nuku, ca en distans från Port Maurelle. Väldigt härlig och stor strand med fint vatten och bra snorkling. Återvände till Nuku nästkommande morgon för mer snorkling. Ett av dem bättre (finare men inte så spännande, dvs inga hajar eller stora djur) ställena vi snorklat på sen vi lämnade Panama. Utforskade därefter ön vid ankarplatsen. Återvände till Neiafu på eftermiddagen och kunde nu känna igen tre båtar; Madeline (USA), Prarie Oyster (Kanada) och Silver Curl (Tyskland). Åkte så klart över och pratade lite. Dessa båtar valda att segla dem södra Cooks öarna medan vi seglade till Suvarrov i norr.

Nästa kväll blev vi inbjudna till Madeline på tortillias med refried beans. Vi hade mycket att prata om eftersom det var en månad sedan vi sågs senast. Madeline ska dock segla ner till de södra öarna i Tonga men vi hoppas att se dem i Fiji igen.

Tisdagen bjöd på två häftiga dyk. Vi har aldrig tidigare sett så tjockt med koraller, det var nästan koraller så långt ögat kunde nå. En korall ändrade färg om man rörde den och en annan lämnade ett avtryck i korallen då vi rörde den. Vi såg även anemoner och clownfisk för första gången. Efter dyket hade vi turen att se två humpback valar. Valarna var dock för långt borta för att vi skulle kunna snorkla med, vilket vi vill göra innan vi lämnar Tonga, så vi fick även boka in oss för en valtur.

Valsafarin var något av det häftigaste vi gjort. På turen var det vi två och två andra turister. På en del båtar kan det ibland vara fler så det var skönt att vi inte var så många. Valsafarin varade i 6 timmar och vi fick verkligen valuta för pengarna. Efter lite mer än en timme får vi syn på ett par valar. Dem dyker ner och kommer upp efter 15 minuter. Så gör dem ett par gånger men sen så jäklar börjar deras show. Valarna gör ett mega-hopp flera meter upp i luften med hela kroppen, ca 50 meter ifrån oss. Därefter slår dem en del med bakfenan. Inget man vill bli träffad av! Vi hoppar i och snorklar med dem. Dem simmade som närmst en meter ifrån oss. Det här var en mäktig upplevelse som vi önskar alla kunde uppleva. Snorklade med dem två ganger, ca 10 minuter var gang.

På tisdagen blev vi glada då vi kunde se båten Tilda komma in. Vi mötte ju Tilda med kapten Kalle i Tahiti och hade några trevliga kvällar. Kalle är ju mer i vår ålder (29) så det kändes kul. Bjöd över honom på middag och drinkar samma kväll dem kom.

Lofi är en äldre man som ror runt till seglarna i hamnen. Han är kändis och en man inte ska göra några affärer med. Det första han frågar är om man har något rep, i utbyte till frukt, som han ska ha till sin häst. Därefter spinner han vidare, om man vill köpa flaggor, bröd eller få tvätten tvättad. Han bjuder även över en på middag som senare ska vissa att man får betala för.

Lite annat vi kan berätta:

Eftersom vi är några av de yngre som är ute och seglar har vi fått smeknamnet kids av våra kanadensiska vänner. Det är ofta våra kanadensiska och holländska vänner oroar sig för oss och undrar var vi är.

Det är två uttryck och en fråga som vi får höra väldigt ofta. Som vi nu börjar skratta åt varje gång vi hör.

Vilket lyder:

Oh, that´s a big outbourder! (för Uhuru)

Oh, that´s a big dingy!

Did that dingy come with the boat?

Dingen är ganska stor för att ha en så lite segelbåt, men vi är väldigt stolta över den och det är många seglare som är avundsjuka på den. Vår utombordare är också den lite stor men eftersom den var bara några månader gammal då vi köpte båten tyckte vi inte att det var lön att byta.

Beger oss på fredagen mot Suva i Fiji. Räknar med ca 4 dagars segling.