Fiji, Vanuatu, New Caledonia

Seglingen från Fiji blev något annorlunda än vi planerat men före vi kastade loss hann vi med en del. Beslutade att ta båten till Lautoka, ca. 10 distans från Denarau som vi låg ankrade i. Först hade vi tänkt att ta bussen till Lautuka för att klarera ut men ändrade oss ut i fall att myndigheterna skulle bli kinkiga att vi inte låg ankrade i huvudhamnen. Det blev en snabb segling. Vindar runt 10-12 ms gav oss en halvvind-bidevind med en fart runt 6kt. Inte långt efter vi hade ankrat fick vi oväntat besök av en filur vi helst inte vill veta av. Sjöormen. Ormen hade slingrat sig upp på akterspegeln (trappstegen) och kom nästan in i sittbrunnen. Krabaten var inte stor, ca. 30 cm lång och smal men ändå giftig nog att döda en människa. Dock är dess gap inte så stort och kan därför inte få grepp på många ställen på en människa. Ormen är känd för att vara nyfiken och inte särskilt aggressiv.

Huvudanledningen att vi ville ta bussen från Denarau upp till Lautoka var p.g.a. de svarta flagorna som sockerfabriken släpper ut. Efter bara någon timme var båten täckt av dessa flagor och såg rent ut sagt för jävlig ut. Egentligen skulle vi klarerat in något tidigare med tanke på att vi besökte Denarau som ligger inom Lautoka-området men fuskade med det just för att slippa att bli nersmutsade. Klarerade ut på morgonen därpå och återkom senare på eftermiddagen för utklarering. Där emellan kikade vi runt i staden och Andreas passade på att shoppa ett par nya skor. 120kr för ett par diesel skor (äkta).

På eftermiddagen åkte vi över till piratbåten som vi kallat den för lite öl och prat. En replika av en fiskeschoonar från 1800 talet. Båten har ingen självstyrning (autopilot, vindroder) men håller ändå kursen utan problem.

Kastade loss morgonen därpå (tisdag) och fick en bidevind runt 20kt. Tyvärr vred sig vinden allt mer syd och till slut något sydvästligt. Till slut beslutade vi att avbryta och gå in till Musket Cove för att invänta bättra vindar. Frustrerande. I Musket Cove fick vi en överraskning. Svenska båten Tilda låg där. Tyvärr var kapten Kalle på runtresa med sin nya tjej men Lars och Kristina (ägarna) tittade förbi och växlade några ord.

Träffade en ung australiensisk ensamseglande kille (26 år) i Denarau som vi nu återigen träffade. Hade en pratstund på Uhuru och det visade sig att han också var seglare utan erfarenhet och vidare kunde han peka ut två andra båtar i Musket Cove som också var seglare utan erfarenhet (när dem började sin seglats). Vi är alltså inte ensamma galna nybörjare!

Nästa morgon kastade vi loss i något mer SE vindar. Gick igenom Malolo passagen utan problem (stor och bra passage) och kunde lägga kurs mot Nya Caledonia. Fick lägga oss på 10 grader mer västerut för att få en ok vinkel (men fortfarande bidevind). Vindar runt 10-12 ms första 6 timmarna gav oss en bra fart runt 6,5 kt. Inga jobbiga eller höga svall. Vinden minskade till kvällen och vid nattetid fick vi dra igång motorn för 6 timmars gång. Lade kurs mer söderut när vindarna eller vågorna tillät för att få en bättre vindvinkel när vindarna skulle vrida sig mer syd. För en stund kunde vi segla en härlig slör (vinden snett bakifrån) men glädjen blev inte allt för långvarig. Vinden vred sig 180 grader inom 12 timmar och vi blev tvungna att lägga kurs mot Anatom i Vanuatu. Det blev en obekväm seglats med jobbiga svall och vindar runt 10-13 ms. Vi är väldigt ovana att segla mot vinden då vi mestadels har en mer västlig kurs och mer östliga-sydöstliga vindar. Vi kan för den oerfarne berätta att skillnaden är väldigt stor hur vinden upplevs. I medvind känns 10-13 ms bekvämt och det känns inte särskilt blåsigt. I motvind känns det väldigt blåsigt och kallt. Vi blev faktiskt något förvånade över det kalla klimatet. Det var svårt att hålla sig varm trots jackor, långärmade tröjor, sockar osv. I vilket fall som helst så kom vi fram till södra delen på Anatom runt 05 på morgonen. Vi hade jämfört några waypoints från andra sjökort och kom fram till att vårat sjökort stämde bra och vi vågade då gå igenom revpassagen i mörker (med månen lysande). Ankrade i 8 meters djup och föll ganska omgående i sömn. Vi hade svårt att få någon bra sömn de fyra nätterna ute på havet. 500 distans till Anatom tog oss knappt fyra dygn, snitt fart 5.6 kt.

Inte långt efter att vi vaknat upp fick vi besök av två killar. Bjöd dem på kaffe och passade på att ge bort saker vi inte längre behöver. T.ex. 1000 meter tjock fiskelina, drag, fiskespö, fiskrulle, flytvästar etc. Tydligen väldigt uppskattat för att innan solen gått ner hade vi fått fyra båtar/kanoter på besök. Gav något till alla (godis, mer fiskelina, matprodukter, etc). Det är ganska blåsigt här och kvällen är riktigt kall.

Gjorde morgonen därpå ett besök i byn. Dem lever väldigt enkelt och många bor i hus som liknar hyddor. De flesta hemmen saknar elektricitet och därför används fotogen och stearinljus som ljuskälla. Träffade på några unga voluntärarbetare som arbetade med el- och skogsprojekt. Dem förklarade att de sociala förhållandena i kulturen var det största problemet till nyuppbyggnad. Inte ovanligt att avundsjuka på en annan by kunde leda till en förstörd vattenledning etc.

Drog upp ankaret runt 16 tiden och hissade segel. Något starkare vindar (10-14 ms) än vi räknat med och svallen var väldigt stora. Svårt att sova första natten. Gjorde 142 distans. Nästa dag lugnade sig vindarna (10-20kt) och svallen avtog allt mer. Kom fram till revpassagen 04 på morgonen. Inga problem att navigera i Nya Caledonia när det finns massvis med fyrar och bra sjökort. Fick några fina timmar segling innanför revet. 5 ms slör gav oss en fart på 7-8 kt (medström) och inga vågor. Underbart! Sen avtog vinden och avlöstes med en grå och regning dag. Kom fram till huvudstaden Nuomea vid 12 tiden.

Västra Fiji

Kom till Port Denarau på måndagen. Port Dernarau ligger inte långt ifrån Nadi och är en konstgjord hamn/marina där dem grävt ut. Det är väl därför det kostar att ankra där, 70kr natten och runt 100kr för att ligga vid bryggan. Området dem har byggt upp runt marinan är dock mycket trevligt och turistigt. Massvis med fina restauranger (indiskt, italienskt, kinesiskt, Hard Rock cafe etc., och livemusik varje kväll. Om man reser runt bland öarna på den västra sidan (Mamanuca, Yasawa etc.) är det från Port Denarau som båtarna utgår från. Det finns även en relativt välsorterad marinbutik, motorreperatör, segelmakare (Marshall sails) etc. Anledningen att vi valde Denarau var just för att det fanns en segelmakare. Dem fixade vårat segel på ett par dagar. Att beställa ett nytt skulle ta runt tre veckor och vi ville inte vänta så länge (med tanke på ev. försening dessutom). Under de fyra dagarna vi låg där hann vi med att unna oss en del god mat efter hårt slit med båtunderhåll.

Kastade loss mot Yasawa på fredagen (5 September 2008). Hade inte särskilt mycket vind (3-4 ms) så vi gled fram i 2.5-3.5 kt, lugnt och avkopplande. Många oroar sig väldigt mycket för navigering i Fiji vatten men vi menar att om man bara håller utkik lite då och då så klarar man sig. Vi använder oss av elektroniska sjökort från Navionics till vår plotter och allt har stämt väldigt bra (rev utsatta på rätt plats och rätt kartdatum). Kom fram till den södra ön waya där vi ankrade i den södra bukten. Väldigt fint landskap med höga kuperade berg och fina stränder överallt. Åkte in med vår kava för sevusevu´n till hövdingen. Han sa några korta ord och efter ca. två minuter kunde vi springa runt i byn. Dem är nog väldigt vana vid turister och båtar här.

Med tanke på att vi kände oss något stressade gjorde vi ett försök att kasta loss nästa morgon. Hade fin segling (eller ja…iaf relativt snabb) i den starka vinden (10-12 ms) vilket gav oss runt 5-6 kt i en bidevind. Tyvärr blev det lite väl hårt efter 7 distans då vi skulle gira in vår kurs mot nästa ö då vi fick vinden och vågorna i nosen. Fanns inte mycket mer att göra än att spotta svordomar och vända tillbaka. De första 4 distansen tillbaka gick fint men sen när vi skulle gira in mot bukten fick vi vinden och vågorna återigen i nosen och att kryssa funkade inte så bra med tanke på alla rev vi hade runt oss. Som mest hade vi vindbyar på 16.5 ms! Till slut kom vi in i bukten igen och kunde lägga ankar.

Nästa förmiddag gjorde vi ett besök hos katamaranen Paws som låg jämte oss. En aluminiumkatamaran på 43 ft (men den såg mycket mindre ut). Ett äldre par runt 60 år som seglade den. Mannen hade byggt stora delar av den själv (allt förutom svetsningen) och det var lite småkul att höra.

Gjorde ett nytt försök att nå nästa ö nästkommande morgon vilket blev mer lyckosamt. Även om vinden kunde varit mer fördelaktig så gled vi framåt. Denna gång gick vi om andra sidan av ön för att få en bättre vindvinkel. Hade en bidevind runt 7-13 ms vilket gav oss en fart mellan 4-6 kt. Ankrade i 10 meter vatten nära ”Manta ray passage”. Anledningen var att vi ville simma med mantarockorna som brukar dyka upp där vid högvatten varje dag. Tyvärr visade sig att vi hade otur. Inte en enda efter tre olika försök! Vi som pratat med så många seglare som vart där och simmat med dem. Jaja, vi fick iaf se dem i Manihi (Tuamotus) när vi var där. Gjorde ett besök på manta ray resort (backpacker resort) som ägs av en ung svensk tjej (och kille?). Tyvärr var dem inte på ön den dagen men vi passade iaf på att äta middag där vilket bestod av trerätters. Efter två nätter drog vi upp ankaret för något nytt. Tyvärr var vinden och vågorna återigen allt för mycket från E-NE så vi vek av och gick tillbaka till waya. Stannade där ytterliggare två nätter och fick tid att göra botten fin på båten. En procedur som sägs vara ett krav (senast en månad innan) för att komma in till Australien.
Nu har vi fått se en del av Yasawa och kunde gärna ha cruisat omkring här i många veckor men tiden springer iväg för oss och vi måste snart dra vidare till New Caledonia.

Seglade tillbaka till port Denarau på fredagen och hoppas kunna lämna Fiji på tisdag för nästa destination, Nya Caledonia. En seglats på ca 700 distans, dvs 5 dagars segling.

Måste också tillägga några småsaker. Endeavourcat (tillverkaren av vår båt) har valt att sponsra oss och ni kan även se massvis med bilder från vår resa på deras hemsida: http:// www.endeavourcats.com

För andra gången har vi nu sett en fisk (ca 30 cm lång) göra ett megahopp. Fisken hoppade MINST fem meter upp i luften (båda gångerna, första gången såg vi det i Beqa).

Har nu, 10 september 2008, firat ett år med Uhuru. Det är mycket man hinner att se och uppleva på ett år.

Innan vi stack från waya träffade vi på en HR 40 (svensk båtmodell) med finsk flagg. Det är första gången sedan Panama vi träffar påen skandinavisk båt, förutom de svenska. Dem kunde även relativt bra svenska. Gav dem ett par buntar Kava som vi hade över och vilket dem saknade och dagen därpå fick vi en vinare som tack. Det tackar vi för!

Beqa (Fiji)

Kom iväg på söndagsmorgon. Seglatsen till ön Beqa tog ca. 4 timmar (25 distans). Hade en halvvind/slör runt 20 kt vilket gav oss en fart på 6.5 kt. Ankrade tätt mellan två rev i en skyddad vik på 5 meters djup.

Väntade till nästkommande dag för att besöka byn. När man besöker en by i Fiji ska en sevusevu (gåva) ges till byns hövding. Sevusevu är ofta kava (bunte med rötter) som används för att göra en dryck som drycks under en ceremoni. Kava har en jordig smak och gör så att munan domnar av. Vi berättade lite om oss för hövdingen och han berättade en del om sitt. Därefter blev vi inbjudna på te hos en annan familj där vi berättade en del om oss och dem om sitt. Gick lite senare till kyrkan tillsammans med familjen. På söndagar går byborna till kyrkan 3 gånger om dagen.

Anledningen att vi gick just till Beqa var för deras kända hajdyk. Åkte ut till en ö, ca 3 distans från ankringen, där vi bokade in oss för dykning. Inte helt billigt men nu var vi där och då fick det kosta vad det kostar. Vi gjorde först två tanks dyk inne i lagunen. Första dök vi vid ett vrak (ca 30-40 m långt). Fina koraller och mycket småfisk. När vi kom tillbaka till resortet kom flera fina överraskningar. Först pratade vi med en av servitriserna som bjöd oss på smoothie, därefter kom Marlon som dök med oss och bjöd oss på lunch. Lunchen kostar 350kr per person och består av trerätters. När vi skulle betala för dyken fick vi en fin rabatt. Det skulle egentlingen ha kostat oss 6400kr men fick det för 2500kr. Inte så ofta resortet hade externa dykgäster.

En kväll kom det förbi en äldre man i sin träkanot och berättade att hans dieselgenerator slutat fungera. Han frågade oss om vi kunde kika på den. Vi som typ aldrig sett en dieselmotor i verkligheten förklarade våran kompetens men mannen insisterade på att vi skulle kika på den. Nästa morgon dyker vi upp i hans hem. Dem börjar dra igång den och efter kanske 15 försök började den gå jämt. Efter det visar han oss sin utombordare vilken är exakt den samma som vi har på Uhuru. Han förklarade felet och Andreas justerade bränsletillförseln vilket han tidigare gjort på Uhuru. Därefter kommer en annan man med sin gräsklippare och undrar om jag kan fixa den. Haha. Jag förklarade vad jag trodde felet kunde vara men han hade själv inte försökt sig på någon felsökning. Haha. Vad tror dem? Jag kanske skulle vara deras nya Messiah.

Vi låg ensamma i viken i tre dygn innan det kom in någon mer. Inom loppet av två timmar kom ytterliggare tre katamaraner in. Den första bjöd över oss på drink senare på kväll. Hade en trevlig kväll med drinkar och snacks och massa prat. Det var tre par (mellan 40-50 år) från Nya Zeeland som ägde båten. Fick en del bra ankartips för Yasawa-gruppen.

På torsdag var det äntligen dags för hajdyk. Dem plockade upp oss från Uhuru men lite oturligt nog hade dem glömt Andreas våtdräkt och fick åka inom resortet igen. När vi kom ut till dyksiten hade huvudbåten redan hoppat i så vi fick vänta till dyk nr två. Först när vi gick såg vi en STOR havsaborre (grouper), ca 1.5 meter lång. Därefter gick vi ner till ett rep och radade ut oss bland totalt 20 dykare. Två stora soptunnor med fiskrens sänktes ner och sen var det fullt matparty för fiskarna och hajarna. Vi har nog aldrig sett så mycket fisk tidigiare. Väldigt många stora fiskar, tamburell (eller ngt liknande heter dem), massvis med mindre fiskar också samt många citron-hajar (lemon sharks), tjurhajar (bull shark ca 3-3.5m), greyshark och vitfenad revhaj. Ibland kan man få turen att även se Tiger-haj men tyvärr inte denna gång. Andreas fick simma fram till soptunnorna och klappa en citronhaj (ca. 2 meter lång). Citronhajen var väldigt vänlig (dem har inga tänder om vi förstått det rätt). Därefter fick Andreas lov att och lägga sig närmare för att fotografera bättre. Under hajmatningen satt/låg vi på samma ställe där vi njöt av föreställningen. Coolt dyk! Karin hade en stor muräna som simmade precis framför ögonen på henne. Många är väldigt rädda för hajar men vi älskar att dyka med dem och dem är vänliga till 99.9%.

Andra dyket gjorde vi i lagunen men var inget speciellt. Dock testade vi att ta på anemonerna som då drogs in. Häftigt.

Efter nästan en vecka på Beqa drog vi vidare mot Robinson Crusoe. 55 distans. Skrockfyllda seglare seglar aldrig iväg på en fredag då det betyder otur. Med facit i hand hade vi kanske väntat en dag. Första två timmarna fick vi gå för motor men därefter ökade vinden. Snittade 7 kt med vindar mellan 15-25 kt. Ungefär 12 distans kvar så skörar seglet. Ett tag senare slutade VHF radion att fungera. Dem flesta seglarna som går in till Robinson Crusoe island brukar ropa upp resortet på radion och be dem eskortera dem in genom revpassagen. Vi klarade det dock fint på egen hand.

Åkte in till ön nästkommande dag där vi käkade lunch och slappade. Fanns pool för den som kände för ett dopp. Träffade några backpackers. På kvällen käkade vi middag och tittade på polynesisk show vilken påminde om den vi såg i Samoa. Efter två nätter drog vi vidare mot Musket Cove, en samlingspunkt bland seglarna. Vi hade ca. 25 distans dit och motorseglade med focken.

Tog en boj och dem flesta vi sett här ligger på boj. Ca. 20 meters djup. Inte helt billigt dock. Ca 70kr per dygn men då inkluderar det faciliteter som poolen, varmvatten duschar (något vi inte har använt på över 7 månader), vatten och sophantering etc.