Niuatoputapu (Tonga)

Niuatoputapu är den största ön i Niua-gruppen (Nodligaste Tonga-gruppen)

Seglingen till Tonga var lite tröttsam med vinden framifrån och stora svallvågor och därför inte heller så mycket sömn. Efter 36h kom vi äntligen fram och hade då tagit oss 180 distans. Tyvärr kom vi fram till passagen 1,5h efter solnedgång men vi visste att det fanns gott om gröna och röda ljusmärken plus att vi hade korrekta waypoints. Passagen ser på pappret ut att vara enormt svår med flera kluriga girar men allt gick gallant. Slängde ankar på 10 meters djup. Det låg även tre andra båtar på ankare här. När vi kom till Tonga innebar det att vi förlorade en dag p.g.a. datumlinjen. Tonga är alltså det första landet att fira nyår och Samoa det sista landet.

Dagen efter tog vi igen oss på båten. På eftermiddagen kom de fyra olika myndigheterna, hälsa, karantän, immigration och tull, till båten. Allt gick smort och inga problem.

Det första vi blev frågade då vi gick runt på ön, var om vi hade någon tobak. Varuleveransen var 2 veckor försenad och hela ön var slut på tobak. Skeppet med varor kommer en gång i månaden. Det har även tidigare kommit flygplan till ön, men det har varit nedlagt i två år.

Vi hade en trevlig vistelse på Niuatoputapu. Vi träffade australiensaren Pat som ensamseglade. Hans fru tyckte inte om längre passager och mötte därför istället upp honom på lite olika plaster. Träffade även några andra båtar och hade en trevlig kväll på en av båtarna med dryck, snacks och prat. Testade snorklingen. Väldigt bra sikt med ett häftigt landskap men inte så mycket häftigt djurliv mer än vad vi är vana vid att se. Dock kunde vi höra valarna när vi dök ner några meter.

Livet här är väldigt enkelt. Husen är enkla och infrastrukturen likaså. Det känns avkopplande att komma till dammiga vägar istället för asfalterade. Överallt man går springer barnen ut och säger “hello” och “bye bye”. Vissa av barnen har även lärt sig frasen ”give me lolli”. Dem flesta verkar inte ha något arbete och är fattiga men ser ut att trivas och vara glada trots det. Även här springer det omkring massvis med grisar.

På ön ligger även ett litet resort, som drivs av Laura. När vi pratade med några bybor om henne pratade de om henne som både hon och han. Detta eftersom han gjort en köns operering och var nu en henne. Detta var inget vi märkte av första gången vi träffade henne. Laura hade precis kommit tillbaka till ön eftersom flygplanen förhoppningsvis skulle börja gå regelbundet till ön igen.

Pat laddade hem en väderfil så vi kunde få ta del av progonoserna. Det lovades nordöstliga vindar så vi kastade loss på fredagen efter fyra dagar i Niua. Kom fram till ögruppen Vavau som ligger 170 distans söder om Niua på söndagsmorgonen.

Savaii (Samoa)

Vi kastade loss från Apia, Upolu (Samoa) kl 07:00. Fick en bra fart runt 6 kt från de nordliga vindarna runt 20kt. Vindarna kom dock att vrida sig efter ca. 30 distans. Vi hade det mesta, nordliga, östliga och sydliga vindar…och regn hela tiden. Vinden dog ut ibland och vi fick köra lite motor. Totalt körde vi motor 4 av 12 timmar. Efter 65 distans var vi framme i Asau, (Savaii, Samoa). Vi hade fått 11 waypoints från en cruisingtidning som österrikaren jämte oss i marinan hade. Sjökorten stammer inte helt p.g.a. fel i kartdatum. Det kändes dock lite nervigt när vi körde efter waypointen. För det första kom vi väldigt nära ett rev och för det andra så var det väldigt grunt (som grundast 1.8 meter). Kunde slänga ankar 18:30, 10 minuter efter att solen gått ner. Puh! En väldigt skyddad ankarvik.

Det mesta på Savaii är likt det vi sett I Upolu. Dock sägs det att kulturen är starkare här.

För att se lite mer av Savaii så ordnade vi att en bil körde oss runt ön. Det var efter att vi träffat en präst. Bussarna verkade bara gå i en riktning och tog lång tid. Rundturen runt ön tog oss till häftiga blowholes, till den största staden, till lavafält och till en damm/pool med sköldpaddor som vi simmade i. Savaii har haft vulkanutbrott så sent som på 1900 talet.

Vi har inte spenderat så jätte lång tid i Samoa men det är ändå en hel del som har satt sig i minnet på oss. I franska Polynesien såg vi att grisarna var bundna vid träd i trädgårdarna. På Savaii springer alla grisar löst och det är MÅNGA. Vill man ha fläskkött till mat är det bara att fånga en. Grisarna matas främst med kokosnötter. Inte nog med det, under bilturen såg vi även relativt många lösspringande kossor som korsade vägarna. I Upolu såg vi väldigt många lösa hundar och vi har nog inte sett fler någon annanstans. Både på Upolu och Savaii finns det väldigt många byar och varje by har flera kyrkor och småbutiker. Räknar vi alla butiker och kyrkor som finns på öarna blir det många hundra. Likt med franska Polynesien begraver de sina nära och kära i sina trädgårdar. Lite ovant att se gravstenar i trädgårdar. Husen de bor i kallas Fales. Det är ett öppet hus med pålare och tak, de flesta har även ett ”vanligt” hus i anslutning till falen. Det vanliga huset består oftast av ett eller två rum och toalett och dusch. De flesta sover dock i falen. När det regnar hänger dem ner presenning eller bladmattor som skydd. I byarna verkar det som om husen inte har rinnande vatten utan bara regnsamlat vatten. Slutsatsen drar vi efter alla kvinnor som tvättar i vattenfall och i liknande bassänger.

Inne i Apia tyckte dem om att använda taggtråd. Tror inte det hade varit tillåtet att använda taggtråd på samma vis i Sverige. Inte ovanligt att det fanns stängsel med taggtråd i halshöjd. Inget kul att ramla in i på fyllan. Det är inte varje dag man ser en man i Sverige bära kjol. I Samoa gör ungefär hälften det. Kjolen kallas Lava Lava och ser ut som en längre kjol. T.o.m. polisen bär Lava Lava. Apia som är relativt turistigt kryllar av Lava Lava försäljare. Samoa verkar inte ha någon optisk kabel dragen från fastlandet. Internet är troligtvis helt satellitbaserat vilket också märks på priserna. En timme på Internetcafe kostar ca 25 kr och använder man sin egen laptop är priset det dubbla. Anledningen är att man kan utnyttja en högre bandbredd och det verkar som att dem debiteras per nerladdad Mb. Det som känns aningen lustigt när man beställer in dryck på bar eller restaurang är att den ska betalas när den serveras, dvs ingen slutnota.

Samoa är charmigt (speciellt när man kommer utanför Apia) och har en fin natur. När man kommer ut i byarna är barnen väldigt nyfikna och man får ALLTID samma standardfråga: Vart är ni på väg? Barnen är ofta väldigt glada och tycker om att bli fotograferade. Asau är långt ifrån turistigt. Det finns ett sk. resort men det verkar inte vara särskilt många inkvarterade. Vi tycker det är lite sorgligt att dem använder sig av begreppet ”resort”. Resort är för oss ett väl utvecklat hotellområde med pool, bar, restaurang, faciliteter osv. Deras resort påminner mer om ett sjaskigt motell och det är återkommande användning av begreppet vart man än är i Samoa.

Dagen innan vi skulle lämna Savaii kom vår vän prästen över och bjöd oss på lite lokal mat. Det bjöds på grillad spädgris med grillad brödfrukt. Vi är ju vana vid att äta den stora grisen men här äter man spädgrisarna. Som tack för maten gav vi han lite enklare fiskegrejer och tvål.

Upolu (Samoa)

Efter fyra dagar till sjös var det skönt att komma fram till Apia (huvudstad på ön Upolu). Vi blev mötta av hamnpersonal i dinge som visade oss in till marinan. Marinan är ny och färdigställdes inför Pacific Games Augusti 2007. När vi kom in till båtplatsen stod Mike och Tracy beredda att hjälpa till med linor. Det är första gången Uhuru ligger i en riktig marina. Det vi gillar mest med att ligga i marina är att man inte behöver oroa sig något om ankaret, inget rullande, ingen dinge att hoppa i och ur, inga problem att fylla vattentankarna samt nära till andra båtar att socialisera med. För en plats i marinan betalar vi runt 100kr per dygn.

Det har ofta skrivits om Samoa med tyngdpunkt på det vänliga folket. Här i Apia har det dock inte varit något ovanligt märkbart. Det är relativt byråkratiskt. Innan vi kunde gå iland när vi kom fram behövde vi vänta på: Immigrationen, tullen, karantän, hälsa och personal från marinan som skulle komma ombord på båten. Vi har aldrig tidigare haft någon myndighet ombord på Uhuru. Karantän-mannen frågade om vi ville köpa lite marijuana. Komiskt. Tullmännen var två yngre män (något över 20 år) och kändes något nonchalerande. Peregrine hade en sniff-hund ombord. Den dåliga stilen fortsatte därefter av personalen på immigrationen som dagen innan hade lovat att komma till Peregrine kl 09 nästkommande dag för att göra klart för deras utklarering. Det var dagen vi hyrde bil och till slut fick vi köra bort själva till dem för att få utklareringen klar. Dålig stil.

Vi har haft en bra tid på Upolu och umgåtts mycket med Mike och Tracy. Det har blivit många öl både på Uhuru, Peregrine och ute på restauranger och barer. Det blev en lyxigare vistelse än vi räknat med sett till all den mat vi ätit ute och gått på caféer mm. En lunch kostar ca. 30-40kr, en öl på puben 11kr, en middag 60-100kr, hyra bil en dag 400kr osv. Det mesta är väldigt billigt och särskilt i jämförelse med Franska Polynesien som vi tillbringat våra två senaste månader i. En kväll gick vi på Polynesisk afton med buffé och show (dans och eld-show) tillsammans med Mike och Tracy. Tracy klippte även Karins hår, som började bli lite slitet. Det var första gången hon klippte någon och det blev inte så dåligt.

Det som kändes lite konstigt var att överallt det fanns någon attraktion att titta på hörde det samman med en viss avgift. Efter öl på en bar frågade vi servitören om han kunde ringa en taxi, vilket han kunde mot en avgift på 6kr. Vi snorklade i ett marint reservat vilket kostade 10 kr. Tyvärr inget imponerande marinliv. Under bilturen runt ön betalade vi för två attraktioner, först 10kr för att simma i en sötvattengrotta och sen 30kr för att titta på blowholes. Sötvattengrottan var rätt häftig. Vi simmade från en grotta till en annan genom en öppning på två meters djup och fem meter lång.

Apia är en relativt modern stad. Inte i jämförelse med Papeete men den har det mesta, massvis med matbutiker, biluthyrare, restauranger, en bio, ja…det mesta som en mindre stad i Sverige har. Till vår förvåning är ön (tyngdpunkt på Apia) väldigt turistig. Vi kan se turister överallt. Ön är väldigt vacker med sin grönska och kuperade landskap, vilket man får uppleva om man tar sig runt med bil.

Efter åtta dagar på Upolu drar vi vidare (45 distans) mot grannön Savaii. Det sägs vara mer av det gamla Samoa där.

Seglingen till Samoa

Efter 4 dagar på Suwarrow seglade vi vidare mot Samoa tillsammans med Peregrine. När vi hissade segel upptäckte vi att linan till första revpunkten var nära att gå av. Så Karin fick fixa det medan Andreas styrde säkert ut genom passagen. De första 2 dagarna hade vi vindar mellan 10-15 m/s bakifrån. Vi fick ett väldigt bra snitt 6,5 knop! Därefter minskade vinden till cirka 7 m/s för att sedan minska ännu mer och börja komma framifrån. Då var det dags att sätta igång motorn, mindre roligt! Vi behövde dock bara ha på den i 6 timmar då vinden vridit sig tillbaka. Hade sedan en skon segling till Samoa.

På nätterna fick vi uppleva väldiga väderförändringar. Vi hade flera squalls (mindre regnoväder). Det är lite läskigt när dem kommer på natten, regnet är öronbedövande, allt runt båten är svart och vinden viner. Flera gånger såg vi ljusblixtar runt båten precis som ett fyrverkeri. Som tur var hörde vi inte så många smällar.

Peregrine är en 42 fotare som seglade med oss hela vägen. Vi låg ofta 2-8 sjömil ifrån varandra. Peregrine är egentligen en snabbare båt en Uhuru men dem anpassade farten efter vår. Skönt att segla med en annan båt och vi hade pratstunder flera gånger om dagen. Vi fick även färska väderprognoser av dem varje dag.

Så var det dags för ännu en mäktig naturupplevelse! Vi hade 3, 6-8 meter långa valar simmandes runt båten. Dem var verkligen överallt runt båten, ibland simmade dem på ryggen och vattnet lystes upp av den vita färgen dem har på magen. Ibland var dem lite väl nära båten och vi var lite rädd att dem skulle skada båten. Valarna simmade runt båten från och till i cirka 3 timmar. När det börjat mörkna och Andreas satt vakt skrämdes han genom deras utblås.

Vi fick 2 napp på fiskepinnen. Den första fisken fick vi upp men vi var inte säkra på vad det var för slags fisk. Vi trodde det var en wahoo, men vi är kräsna och vill bara ha mahi-mahi eller tonfisk. Den andra fisken måste varit stor eftersom linan gick av med det samma och där försvann ännu ett drag.

Suwarrow

Innan vi lämnade Bora Bora hann vi med att fylla vattentankarna. Vi fick låna nyckeln för att komma åt vattenslangen vid bryggan. Kostade oss ingenting mer än att vi åt lunch på Bloody Mary. Vi passade även på att för andra gången på ön, plocka apelsiner. Inte helt lätt med tanke på trädens taggiga grenar. Lyckades dock få ner ca 35st. Pressade färsk juice till frukost varje dag under seglingen. Mumsigt! Seglingen till Suwarrow gick kanon. 720 distans. Körde aldrig full hissad stor. Första respektive sista 12 timmar var något O-komfortabelt då vinden vred sig något. Fiske-oturen håller i sig. Fick ett napp men fisken flydde med kroken. Vi tog oss fram fortare än beräknat och fick därför reva ännu mer för att minska farten så vi inte kom fram i mörker samt parera med slackvatten i passagen. Det tog oss precis fem dygn. En snittfart på 6 kt. Ankrade först på 13 meters djup men fick höra att det utan problem gick att komma närmare land för grundare vatten. Drog upp ankaret. Puh! Det är något slitsamt att dra upp det från 13-14 meter. Vi önskar många gånger att vi hade ett ankarspel. Ankrade därefter på 7 meters djup. Runt om oss låg tre andra segelbåtar; Peregrine som vi träffade på Bora Bora, amerikanska båten Cosmos samt en båt vars namn vi inte kommer ihåg men skepparen heter Luke och är fransman. Luke kom hit för tre veckor sedan UTAN MAST. Han hade förlorat masten i 20 m/s och lyckats drifta samt gå för motor sista 200 distansen. Vi tog oss över till Luke för att höra om hans missöde. Ja, vad ska man säga. Vi har nog aldrig sett en mer sliten båt än den. Termiter hade käkat upp allt som var trä (plastskrov). Luke var en rolig och intressant man, runt 60 års ålder och hade bott i Asien i många år och nu hade han bott i Franska Polynesien i 30 år. Ombord på båten hade han Tahiti-pärlor till ett värde av 800 000 kr som skulle seglas över till Hong Kong. Det är nämligen så att Tahiti har exportskatt (otroligt men sant) och därför smugglade han ut pärlorna. Om han skulle skattat pärlorna hade det kostat ca. 300 000kr. Det var inte första gången han smugglade pärlor men oftast seglade han inte längre än till Cook Islands för att därifrån ta flyget vidare. Nu har vi träffat en riktig pärlsmugglare!! Haha. Vi försedde Luke med 15 paket cigaretter och fick nio pärlor i utbyte. Under andra världskriget fanns det fem utstationerade soldater på ön. Därefter har vid två tillfällen bott två personer på ön. Tom Neale bodde där mellan 1954-1977 och skrev boken An Islands to oneself. Första kvällen blev vi inbjudna på grillkväll (Pot Lock/ knytkalas). Vi tog med rom och öl med tanke på att vi inte hade förberett något men det var väldigt uppskattat. Det bjöds på indisktkryddade mahi mahi spett, biffstekar, bönröra, sallad, coscos-sallad, kokospannkakor, brownies och citronkaka. Jisses vad mätta vi blev. En mycket trevlig kväll. Innan grillkvällen blev vi mött av John som tillsammans med sin fru Veronica. är parkvakt för Suwarrow. Väldigt trevliga och pratsamma med mycket bra engelska. Paret har fyra barn i åldrarna 4-11 år (uppskattningsvis). Dem bor på ön mellan April och September, därefter börjar cyklonsäsongen. Vi har haft en väldigt trevlig och social vistelse på Suwarrow. Det har blivit en del snorkling med färgglada fiskar, stora fiskar och väldigt mycket haj. Vi hade alltid några hajar simmandes precis vid båten. Slängde man i lite mat så hade vi som mest 12 hajar. Dock inga stora, ca en meter långa svartfenad revhaj. Såg även en hel del gråhaj under snorklingen vilken är något större. Vi har även hunnit med att bränna våra sopor på stranden, gå runt ön, Karin har klippt Andreas korthårig, fått fisk från John, och sett ett herculesplan flygandes väldigt lågt över oss. Det visade sig att planet letade efter Luke som skulle befunnit sig i Samoa för tre veckor sedan enligt utcheckningen från Tahiti.