Efter två månader i Franska Polynesien beger vi oss mot nya mål. Vi har haft en bra vistelse här och besökt tre olika typer av ögrupper. Marquesas med sina berglandskap; Tuamotus med sina lågt liggande motus och kristallklart vatten; Sällskapsöarna som är en blandning av de två tidigare nämnda ögrupperna. Det är svårt att utnämna den ena bättre än den andra med tanke på dess olikheter. På Marquesas och Tuamotus kommer vi minnas det gästvänliga folket. I Sällskapsöarna kommer vi att minnas de fina vyerna med höga berg med kristallklartvatten framför.
Inte oväntat var Franska Polynesien dyrt. Dyrast var det i Marquesas och billigast i Papeete (Tahiti). Vår största utgift har varit bensin beroende på att vi har kört mycket mellan och runt öarna. Det är uteslutande en typ av bröd man äter och det är baguetter. Ska man ha något bröd måste man på de flesta öar vara ute i god tid, vilket innebär före kl 08 på morgonen. Som tur är kostar det inte mycket, ca 4 kr. Affärerna har ofta stängt mitt på dagen mellan 12-15.
Byarna och bebyggelsen är lik varandra oavsett ögrupp. Det finns en relativt modern hustyp som man ser återkommande. På tomten finns ofta en gris bunden som väntar på att bli uppäten. Tuppar och kycklingar springer fritt och det är bara att fånga en för tillagning. Trädgårdarna domineras av exotiska fruktträd som grape, mango, bananer, papaya och brödfrukt. Ofta går det att finna vilt växande frukt som man kan plocka. Vidare färgläggs naturen med massvis av blommor i alla färger. Runt öarna är det asfalterad väg längs kusten med modern bilpark i trafiken. Hastighetsgränsen brukar vara 60 km/h men bilarna kör ofta fortare vilket känns lite halvfarligt när man är ute och promenerar på vägarna. Tahiti (främst Papeete) hade dock bättre och flerfiliga vägar med separat trottoar. Trafiken var även mycket mer intensiv där med långa bilköer runt 16 tiden.
Vi var lite förvånade över hur bra ställt många verkar ha det. Det finns t.ex. väldigt många lokalägda segelbåtar, mobiltelefoni, Internet, fin bilpark, relativt moderna hus etc. En del av deras pengar kommer från Franska staten. Vi har inte riktigt förstått hur pengarna fördelas men hörde någonstans att man fick ca. 15 000 kr per person per månad (som vuxen och tillägg för större familj).
Överallt man befinner sig med båten ser man kanotister paddlandes. Lokalbefolkning med motorbåtar har vi dock ingen bra syn av. Dem kör vårdslöst och nära segelbåtarna en stor kontrast vad vi upplevde i Panama där dem körde sakta och inte särskilt nära.
När vi kom till Franska Polynesien släppte vi allt vad kriminalitet hette. Tyvärr visar det sig att man inte kan släppa det vart i världen man än är. Har pratat med flera som blivit av med något även om risken är bra mycket mindre än t.ex. Panama.
Vi tycker om Franska Polynesien och det är väldigt vackert men det är ingen plats vi skulle rekommendera någon att åka på två veckors semester. För det första hinner man inte med att se mycket utan egen båt och ska man åka på utflykter kostar det därefter. Det främsta skälet är att en två veckors semester med lååång (ca. 29 timmar) flygresa från Sverige skulle kosta en förmögenhet. Bara flyget går på minst 15 000kr. Till det kan ni lägga ett väldigt dyrt boende. Vi vet att en bungalow över vatten (Sheraton resort) på Moorea kostar ca. 7000kr per dygn. Vi vet att det finns billigare alternativ men det är fortfarande väldigt dyrt. Sen tillkommer dyra restaurangbesök. Visst är det väldigt fint och paradisiskt men det går att finna på andra platser också.
