Manihi (Tuamotu)

Vi kastade loss från Nuku Hiva en dag tidigare, d.v.s. på tisdagen. Fick en bra segling direkt med vindar runt 7 ms om gav oss fart runt 6,5 kt. Hade i början lite mer svallvågor men dem kom att avta efterhand. Mestadels hade vi ok vindar och behövde bara starta motorn en timme under en stiltje. Siktade land när vi befann oss 10 distans från Atollen Manihi. När vi väl kommit upp i höjd med atollen avtog vinden mer och mer och tillslut fick vi köra motorn för att komma fram i tid. Vilken tid kanske ni undrar?

Om man ska in i lagunen på en atoll måste man gå genom en passage som ofta inte är särskilt bred. Alla atoller har inte passager vilket i sin tur innebar att det inte går att komma in med båten. Vid vissa finns det dock möjlighet att ankra skyddat utanför. Hursomhelst, kan det bli kraftiga strömmar, upp till 9 kt, i passagerna när tidvattnet vill in och ut. Det tar ungefär 6 timmar mellan hög och lågvatten och samtidigt vill man få in i lagunen när solen står högt för att kunna se korallhuvuden.

Vår färd genom passagen gick bra. Vi var lite tidiga (en timma) och hade en ström runt 4 kt. Höll ca 2-2,5 kt genom passagens 100-150 meter. Passgen på Manihi räknas som en av de lättare i Tuamotu. Vi vill inte prova oss på de svåraste! Manihi är även väldigt civiliserat vilket vi ser positivt. Väldigt bra utmärkning inne i lagunen med lysande bojar vilket gör navigeringen enkel, både med segelbåt samt dingen.

En atoll kan befinna sig i olika steg i utvecklingen. Från början är det är upphöjd atoll vilken ser ut som en hög vulkanö. Med tiden sjunker ön och tillslut är det en fullt utvecklad atoll som består av så kallade motus (småöar) och rev vilka tillsammans bildar en rund/oval inneslutande lagun. Småöarna är till största del täckta med kokospalmer.

Satte ankare runt 16 tiden där även tre andra båtar låg. Hade närmare kanalen sett den holländska båten Sabatucal ankrade närmare passagen. Vet inte varför, man överallt vi går så träffar vi denna båt åter och återigen. När vi besöker dem brukar vi alltid få teckningar från tvillingarna Evie och Peter (5 år gamla) och dem vinkar alltid friskt när dem ser oss.
Efter första ankringen dök Karin i för att se om ankaret låg bra. Tyvärr inte och vi fick ankra om. Problemet i vissa atoller är att ankringen är väldigt djup. Sabatucal låg t.ex. på 30 meters djup vilket är väldigt mycket. I regel ska man lägga ankarlina/kätting för tre gånger djupet. På Uhuru finns bara 35 meter kätting (har dock 10 meter extra vi kanske ska förlänga med). Dock kan vi inte lägga oss för djupt i vilket fall som helst då vi måste orka dra upp allt för hand (inget ankarspel). Där vi ankrade visade ekolodet 11 meter.

Äntligen har vi kommit till paradiset! Härligt turkost vatten längs öarna med höga vajande palmer. Vattnet är varmt och man kan ligga i hur länge som helst. På kvällen ser vi på film i sittbrunnen. En lokal motorbåt stannar till vid Uhuru. Mannen heter Fernando och berättar om en picknick på en stor yacht/motorbåt han och familjen precis varit på med några seglare. Fernando kom att betyda väldigt mycket för våra härliga upplevelser på Manihi. Varje morgon kommer han förbi med nybakat bröd från hans eget bageri. En mer positiv, gästvänlig och glad person har vi nog aldrig träffat. Fernando är runt 40-45 år och mormon.

Dag nummer två åker vi in till huvudön och strosar omkring. De två matbutikerna som finns är tyvärr stängda p.g.a. helgdag. Bebyggelsen är fin och relativ lik den i Marquesas. Slappade resten av dagen och avslutade med film i sittbrunnen.

Dag tre började vi med lite fiske från båten. Vi hade hört att det nu var säsong för groupers (fisksort) och vi försökte därför prova vår fiskelycka. Dock hade vi inte mycket till bete. Efter att vi provat skinka och potatis fick vi slutligen napp med russin som bete. En papegojfisk att använda som bete för groupern. Tog dinge och åkte ut till ett annat ställe för att testa fiskelyckan där. Fick napp efter en minut. En mycket vacker och färgglad fisk som tyvärr inte såg ätbar ut (se fotoalbum) och därför fick komma tillbaka till vattnet. Avslutade fisket och snorklade lite. Förflyttade oss till passagen där vi hört snorklingen skulle vara bra och nu var det slackvatten (inte mycket ström). Vattnet här vara klarare och det fanns en del fisk. Tillbaka på Uhuru kom en dykbåt upp till oss och informerade om dykpriserna. Något dyrt tyckte vi, 550kr för ett dyk (en tank). Andreas gav honom ett förslag på två dyk för 750kr vilket han direkt sa ja till. Dykning nästkommande dag.

Eftermiddagens aktivitet tillbringade vi med tre andra segelbåtar. En tur till pärlfarmen med Fernando. Turen var intressant. Vi åkte ut till olika bojar där han plockade upp och visade de olika stegen i odlingen. Därefter åkte vi till hans station där ostronen bearbetas för att producera pärlor. Turen avslutades med att var och en fick ett oöppnat ostron i hoppet att finna en pärla inuti. Alla fick där i varsin pärla.

Upp tidigt (07:00) för dykning. Dykbåten plockade upp oss runt 07:30 och därefter begav vi oss till hotellet (där dykshopen) låg. Vid betalningen blev det lite konstigheter. Han hade missförstått mitt förslag (engelskspråklig begränsning från hans sida) men vi behövde bara betala det pris jag föreslagit.

Första dyket var i passagen. På morgonen är det vanligt att manta (typ av rocka) kommer in där. Förutom oss två var det ett ungt brasilianskt par samt divemasterns fru. Sikte i vattnet var bra. Efter ett par minuter där nere får vi syn på den första mantan. Häftigt!! Vi hade fått instruktioner att greppa tag i en sten/korall och ligga stilla för att få dem så nära som möjligt. Dem verkade nyfikna och kom ganska nära (5 meter). Har man tur kan de simma precis ovanför en. Tyvärr hände inte det. De största var ca tre meter mellan vingspetsarna. Utöver manta såg vi väldigt mycket färgglada fiskar och några mindre hajar. Vid ett tillfälle tog divemastern fram en fiskbit och gav den till en stor bläckfisk (50-60 cm lång) som låg inkrupen och verkade sova. Tillslut efter lite påtryckning käkade han upp fiskbiten. Såg även en simmande bläckfisk, ca 30-40 cm lång). Medeldjup ca 22 meter. Djupast 30 meter.

Efter dyket lämnade dykbåten av oss vid Uhuru. Nästa dyk var fyra timmar senare på utsidan av atollen. Andreas hade som vanligt fått sin huvudverk efter dyket. Drack och åt en massa. Tillslut fick det bli ett par panodil för att orka med andra dyket vilket hjälpte.

Andra dyket var som sagt på utsidan vid revet. Tog 15 minuter med båten. Hoppade i och får uppleva en så helt otrolig sikt/klart vatten. Sikten var mellan 30-40 meter. Det fanns otroligt många olika färgglada fiskar. De sista 15 minuterna låg vi på ca fem meters djup och höll fast oss i korallerna när divemastern öppnade upp en bur med fiskmat. Det kryllade med färgglada fiskar och 7-8 hajar (svartfenad).

På kvällen var vi bjudna hem till Fernando på middag. Fick köra i mörker med dingen men tackvare den goda utmärkningen med lysande bojar var det inga problem att ta sig fram i högsta fart. Även de andra två båtarna (Cats paus IV och Turun) var bjudna. Innan maten visade Fernando oss runt. Först till hans bageri där byns bröd bakas. Modern utrustning. Han berättar om hans verksamhet, vad saker och ting kostar, vinsten som genereras, bidragen från Frankrike etc. Han berättar om sina planer att öppna ett bageri på en annan atoll, om att ev. bygga ut en marina för cruisers osv. Och upp till det har hans sin pärlfarm. Tuamotus Ingvar Kamprad! Alla seglarna fick skriva i en bok han hade som minne. Alla fick även ett exemplar av mormonbibeln. 

Middagen är helt otrolig. Totalt är vi 10 personer runt bordet. På bordet är det framdukat så mycket mat att man tappar ögonen. Pommes, ris, biffkotletter, ostron, någon annan form av skaldjup, kyckling, grönsaker, såser, potatisgratäng, fisk och lite mer. Inte nog med det, det är i överflöd av allt. När vi ätit oss proppmätta återstår hälften av all mat. Under middagen pratar vi om alla olika ämnen och har en väldigt härlig stämning. De andra cruiserna är riktigt sköna och trevliga personer. Vi har aldrig varit maken om en sån gästvänlighet som Fernando och hans familj visar.

Bestämde oss för att snorkla vid samma plats som vi dök utanför atollen igår. Bra sikt men inte lika bra som igår. Såg en del svartfenad haj och de vanliga fiskarna. Åkte därefter in till byn för att äta hamburgare. Kostade runt 70kr med dryck och pommes. Det mest roliga var att vi var dem första som de hade ordnat bord och stol att sitta på. Verkar vanligast att man tog med maten  Åkte på eftermiddagen över till Sabatucal för att gratta Avie och Peter med några små presenter vilka dem blev väldigt glada för. Bjöds på tårta! På kvällen var vi bjudna över till båten Cats Paus IV. Dem bjöd på romdrinkar, snacks och senare även på mat. Båten Turun var också där. Båda båtarna är från Kanada. En väldigt trevlig kväll med väldigt trevligt sällskap.

Före vi kastade loss på torsdagen (15 maj 2008) köpte vi en sträng med 20 ostron av Fernando för att finna pärlor. Totalt 19 pärlor varav 14 var bra enligt Fernando. Kastade loss runt 15 tiden för att bege oss till världens näst största atoll, Rangiroa, 92 distans = ca 20 h.

Ankom till Rangiroa kl 12 den 16 Maj 2008. Kommer bli här ca. en vecka.