Söndagen den 30 mars 2008 kastade vi loss för att ta oss de ca 3000 distansen till Fatu Hiva i Marquesas. Efter ett par timmar kastar vi i fiskelinan för att pröva lyckan, eller ja det blev väl mer olycka. Fick nämligen napp, ett stort napp som gjorde att spö och rulle flög i. Jahopp. Det var det. Första dagen. Grr. Lyckades iaf sätta ihop en sofistikerad anordning gjord av en svarvad pinne och tjock 0.8mm lina. Andreas och Bernt hade ju satt igång fisketävling dem emellan. Ja det här var ju som gjort för att misslyckas.
Mer roligt däremot var att alla tre svenskbåtarna som kastade loss samtidigt hade radiokontakt med varandra. Lite då och då ropade vi på varandra på VHF. Den här kontakten hade vi i ca tre dygn. Därefter tog vi på Uhuru en mer sydlig kurs för att finna vinden. För att någon vind var det knappt på tal om. De första tre timmarna kunde vi segla därefter fick motorn göra jobbet. Bernt ropade upp oss och undrade om vi ville låna hans fiskerulle han hade i reserv. Han låg kanske 0.5 sjömil framför så vi gasade på för att närma oss. Inte långt kvar så dör motorn (!!!??). Va fan den skulle ju funka så fint nu. Öppnar snabbt huven och kan ganska omgående se att det läcker bensin från bensinfiltret. Det visade sig att inte vara helt åtskruvat. Åtgärdades. Bernt kom upp vid sidan och levererade fiskerullen.
Tre dagar och fortfarande ingen vind. Vi valde då att söka oss mer söder ut. Dock ville vi inte gå in i området från 90V-95V : 3S-8S där det enligt vår ruttplaneringsbok kommer mer sk. squall (små oväder med starkare vind och regn som varar i ca 30 minuter). Dessa squall är mindre kul att hamna i. Mycket beroende på att vinden kan öka på nolltid från noll till 15 ms (vilket är väldigt mycket om man är oförberedd). Sagt och gjort. Vid 94,50V 3S ändrar vi kursen mer Syd-Syd.väst. Motorn går och går men fortfarande ingen vind. Bensinen börjar tryta och till slut har vi bara en dunk kvar (25 liter) vilket ska sparas till ankring.
Det ena efter det andra squallet avlöser varann. Det ena mer dramatiskt än det andra. Det värsta squall vi hade visade vindhastigheten på vindmätaren 14ms och det var med vinden bakifrån (vilket betyder att den reella vindstyrkan var högre än vad visaren uppmätte. Vår hastighet höll under ca 3-4 minuter 11 kt innan vi fick ner segel. Kul med hög hastighet kanske vissa tycker. Det ska dock sägas att båten blir mindre stabil när det går så fort och den kan till slut snubbla. En annan sak som kan vara jobbigt med squall är att vinden ibland vrider sig. Ligger man på läns med segel 75-80 grader ut och den får för sig att gippa (bommen vill till andra sidan) kan det gå illa med segel, rigg och bom. Vi har en sk. bompreventer vilken ska motverka ofrivilliga gippar. Dock var den inte tillräckligt spänd under det hårdaste squallet vilket gjorde att den åkte lite som den ville. Som tur var blev inget skadat. Ett annat faktum är att man ibland kan bli något paralyserad av den snabba omväxlingen att man inte vet vad eller vem som ska göra något. Det uppstår att man skriker på varandra pga allvaret i stunden. Vidare kan det vara att man blir förvirrad och inte kan känna av vilket håll att styra mot, dvs var vinden kommer ifrån vilket kan resultera i ännu fler ofrivilliga gippar. Stundens allvar och dramatik uppstår inte särskilt ofta när dessa squall kommer. Det är under de stunder man har för mycket segel uppe som det blir på det viset. Vi är glada för att vi båda har bra seglarställ (Musto Race Performance) vilka är väl värda sina $$
Efter den ena dagen och natten med squall (inte ovanligt att vi hade fem per dygn) till den andra. Vi låg nu ändå på 103V 6S (uttala etthundratre grader väst, vilket är longituden och sex grader syd, vilket är latituden) och ändå fortsatte ovädret att förfölja oss. Vi var rätt så frustrerade och vissa nätter hade det inte blivit mycket sömn. Allt eftersom vi gått mer söder ut hade vi fått en motström ju mer sydlig kurs vi valde. Fram till nu hade vi inte ägnat mycket fundering varför så var fallet. Till slut visade det sig efter noggrant studerat kartan över strömmarna, att vi gick mot humboldtströmmen. Snabbt ändrar vi kurs mer väster ut och inte långt därefter kommer en bättre vind som tar oss fram. Squallen upphörde runt 105V.
Därefter kom väder att bli mer stabilt. Vinden höll sig ofta runt 5-8 m/s med undantag på två dygn av nästan stiltje (2,5 m/s) vilket bara gav en dygnsdistans runt 70.
Nattpassen har överlag gått bra. Andreas brukar ta första (18-21) och tredje passet (00-03) och karin tar passen mellan 21-00 samt 03-06. Det brukar dock ges möjlighet för lite mer sömn på morgonen. För att hålla sig pigg eller ett försök att pigga upp sig brukar vara att spela luftgitarr (AnreasJ) eller dansa till musiken i lurarna. Vidare är sysslorna inte många. Fartyg är väldigt ovanligt på den senare halvan av etappen så vi behöver inte spana så intensivt och kör knappt radarn. Radarn använder vi mer åt att upptäcka ev. squall. Kör nästan alltid med andra revet på nätterna.
För att inte tråka ut er med detaljer kan ska vi berätta lite kortfattat vad som hänt, dvs om det har hänt ngt av intresse för er.
-Såg sammanlagt tre fartyg. Ropade upp ett som svarade. Han var på väg runt Kap horn för att slutligen nå Brasilien. Han tyckte vi hade en väldigt liten båt för dessa farliga vatten, som han uttryckte sig. Frågade lite om väder och han sa att det inte såg ut att vara några faror.
-Fiskade kanske inte så mycket som vi hade tänkt. Det är nämligen smått jobbigt att rulla in linan på den svarvade pinnen. Fick dock upp en rätt stor och fin firre. Osäker på sort. Vägde runt 4-5 kg.
-Bakade kanelbullar vid två tillfällen, muffins ett par gånger samt brownies.
-Vågorna är ibland väldigt stora. Dock inte ofta dem bryter vid båten men när dem gör det håller man i sig. De tre-fyra sista dagarna hade vi väldigt harmoniska vågor jämfört med tidigare under seglatsen.
-Den perfekta vinden är inte ofta upplevd. För lite innebär att det slår i segel vilket får en att nästan gråta. Det är inte så bra för seglet och vi har inget i reserv för storseglet. Man blir ofta då väldigt frustrerad av dessa slagen. Löser det ofta genom att reva (minska segelytan) men det känns fel då vi egentligen vill ha mycket segel uppe p.g.a. lite vind och lite fart.
-Vad gör man under nästan 30 dagar på havet?
Läser, Läser, Läser, funderar, filosoferar tänker, tänker, justerar segel, lyssnar på mp3, bakar, äter, fikar, lagar mat (karin till 80%), räknar ner dagarna och fastslår tid och fart för att komma fram,
-Delfiner!! Dessa härliga vattendjur, utstrålar verkligen glädje. Har haft ett antal besök av delfiner under den senare delen av etappen. Ett av besöken var verkligen stimulerande med tanke på att det bestod av mellan 100-200 lirare som simmade längs Uhuru. Havet har varit rätt så vågigt och det verkar dem gilla då de tar sats för att få upp farten och avslutar med ett hopp. Vissa hopp är helt enorma, fler meter upp i luften.
Det här var vår överlägset längsta etapp. Här efter kommer den längsta att vara 5-6 dagar. Skönt!
