Galapagos (Santa Cruz)

Måndagens huvuduppgift var att få oss in-checkade hos immigrationen och hamnkaptenen. Träffade på Pete och Janell på den holländska båten Sabatacal. Fick höra deras berättelse om utklarering från Costa Rica vilket var minst sagt rörigt. Naturligtvis är vi förberedda på lite strul för så är det ALLTID i sådana här länder. Väl nere på immigrationen fick vi vända för att komma tillbaka 5h senare. Väl 5h senare var det inga problem. Betalade 30 usd för stämpeln i passen. Ner till hamnkaptenen. Där började dem tala om för oss att vi behövde en agent men vi hade tidigare vi seglade iväg från Panama vart i kontakt med en agent som förklarade att vi inte skulle behöva honom. Till slut verkade det fungera utan agent. Blev informerade att man inte fick köpa bränsle hur som helst. Priserna på bensinstationen var för lokalbefolkningen och skulle man behöva något skulle man först kontakta hamnkaptenen om tillstånd att åka till en särskilt plats med båten för att tanka…bla bla bla. Vi kommer dock att snika. Det finns folk som kör ut bränsle till en. Dock något dyrare än lokalpriset men ändå billigt i våra ögon. Vi betalade iaf ca 100 usd för de olika avgifterna för båten och blev lovade 20 dagar efter Andreas förhandlat upp det från 10 dagar. Det har pratats väldigt mycket om reglementet gällande cruising båtar på Galapagos. Kan man bara lite spanska så är chansen större att man inte blir missförstådd.

 Tisdagen började med att Andreas skruvade lite på motorn. Fick den att fungera bättre men inte helt hundra procentig. Ankrade om för att kättingen allt oftare la sig bland stenarna vilket gjorde att Uhuru rykte väldigt mycket. Det bästa hjälpmedlet att använda när man snorklar ner till kättingen för att lösgöra den, är en hammare.

 Onsdagens motion fick vi på väg till Las Grietes. Det är ett par klippor med en stor vattensamling mellan som man kan bada i. Svalkande och klart vatten. Tog ca 20 min att gå och varmt var det! Väldigt mycket mygg vilket gjorde att man sprang upp i panik efter doppet. På hemvägen stannade vi till vid tysk-stranden. Testade på att snorkla men vattnet var dessvärre inte särskilt klart. Hann dock med att se ett gäng mindre rockor/mantor. På kvällen käkade vi Pizza inne i byn.

 Torsdag och Andreas skruvade av den del på motorn vi senare lämnade in. Testkörde den och verkade fungera bra. Besökte lagunen Las Ninfas men det var inte något märkvärdigt.

 Fredag morgon innebar matning på av landsköldpaddorna på Darwin center. Tog ca 20 min att gå dit. På centret föder dem upp dessa landsköldpaddorna och placerar sedan ut dem på den ö deras art härstammar ifrån. Det har visat sig vara en väldigt bra utveckling och överlevnad för dessa arter. De höll nämligen på att dö ut/försvinna för det. På en av öarna hittade de tyvärr bara en sköldpadda kvar av sin sort, han finns nu på centret och heter Lonsome George. Dessa stora varelser kan bli 130-140 år gamla och kan väga ett par hundra kilo. Inne på centret hade dem det bra. Stora områden att röra sig på samt grönt och fint. Området var helt öppet för besökarna så man kunde gå så närma man vågade.

Lite senare på dagen såg vi ett stim med guldrockor från båten, något vi aldrig tidigare sett.

Det är ofta man ser sjölejon och sköldpaddor utanför båten.

 På lördagen gick vi (inkl Bernt på Sy Albertina) till Tortuga bay. En lång promenad på ca 3km. Stigen dit var väldigt fin genom grönskan. Dock väldigt varmt. Väldigt fin strand när vi väl kom fram. Bred och lång med väldigt finkornig sand. Överallt kunde man se tama marin-iguanas.

 Söndagen blev en lugn dag. Började med att rengöra längs vattenlinjen på båten. Uhuru är lite tung nu vilket gör att sidorna smutsas ner fort längs vattenlinjen. Bokade in dykning för nästkommande dag.

 Måndag morgon kl 07 hämtade dykbåten upp oss från båten. Tre andra (två holländare och en schweizare) var också med. Turen ut till Gordon Rocks tog ca 50 minuter. Gordon Rocks sägs vara den bästa dykningen på Galapagos med störst chans att få se Hammarhaj.

Dyk #1 hade god sikt. Såg första hammarhajen efter några minuter. Därefter såg vi Hammarhaj lite titt som tett. Mäktigt. De största runt 2,5 meter! Såg även svartfenad revhaj och Galapagoshaj. Därutöver befann vi oss i stora stim av fina fiskar. Vid flera tillfällen såg vi sjölejonen dyka ner 15 meter för att fiska. Såg väldigt häftigt ut! Vi stannade vid samma punkt största delen av dyket för att spana på hajarna. Höll i oss i stenarna för att inte åka med den kraftiga strömmen. Dyk #2 var annorlunda. Vi simmade under hela dyket. Såg stor en stor Manta och några guldiga rockor, stor och tam sköldpadda, en del hammarhaj och mycket fisk. Inte riktigt lika klar sikt vid detta dyk och en väldig ström sista 10 minuterna.

Dessa två dyk är hittills de häftigaste vi gjort. Det finaste är fortfarande i Belize.

 Vi har nu sett en hel del på Galapagos. Det hade varit kul att se de andra öarna också, speciellt Isabelle som sägs vara väldigt fint. Efter lite betänkande har vi dock beslutat att dra ut på de stora havet igen. De andra öarna har vi inte tillåtelse att cruisa bland, dock finns möjligheten att ta en lokal båt över. Det blick tyvärr rätt mycket pengar, samt att vi ogärna lämnar båten så pass länge med tanke på att Isabelleturerna är på minst två dagar.

Vi har sett det djurliv som är känt för Galapagos, dvs sjölejon, landsköldpaddor, hammarhaj, galapagos haj, marin igunas och lite annat. Vi fick 20 dagar här på Santa Cruz men nu börjar vi tröttna och vill se nya mål. Vi kastar därför loss på torsdag vilket även Sy Albertina gör med Bernt ombord.

Vi beraknar att det kommer ta ca 25-30 dagar till vi nar land, Marquesas ca 3000 sjomil.

Ha de sa hors vi

Andreas Karin

 

Galapagos! 7 dagar och 15h

Idag, lördag, skulle vi för andra gången bestämt ge oss iväg mot Galapagos. Vi laddade hem väderprognoskartor på Internetcaféet, tankade upp de två dunkarna bensin vi förbrukade på vägen hit till Contadora. På vägen till Contadora såg vi förresten en stor val som simmade cirka 100 meter ifrån oss. Ska även tilläggas att vi sett miljontals med små maneter mellan Contadora och Panama City, där skulle man inte vilja bada! 

Vi hade sagt att inte gå senare än kl 18 för att lämpligen passera shippinglinjen med all trafik under dagsljus. Det var nämligen en fruktansvärd trafik gången före, på väg hem från Coiba i närheten av Punta Mala (den dåliga udden). Kl 17 var dingen upphissad och lagd på däck. Vinden hade tilltagit en timme före vilket kändes lovande. Strax efter kl 17 släppte vi bojen Uhuru hade spenderat natten vid. Denna sträcka vid denna årstiden har en tendens att ge svaga vindar. Det finns båtar det hade tagit över 20 dagar att nå Galapagos. Vanligtvis tar en sträcka liknande denna på ca 950 distans (1750km) inte mer än 7-8 dagar. Med de goda väderutsikterna vi fick fram beräknade vi att det högst skulle ta 10 dagar. Uhuru bar på över 350 liter bensin när vi kastade loss. Det bränslet var beräknat att räcka ca 350 distans. 

Vinden hade ökat ytterliggare och var uppe på 6 ms inkommande snett bakifrån när vi hade hissat segel. Uhuru seglade fram i 6 kt och inte många minuter senare hade vinden tilltagit ytterliggare och snittade runt 9-10 ms och en fart på 7-8 kt.

 Det kändes helt underbart att äntligen få kasta loss från Panama där vi hade tillbringat de senaste 6 månaderna. Minuterna före vi släppte bojen hade Andreas kört en Pina Colada i blendern för att verkligen kunna njuta seglatsens första 10 minuter. Det skulle ju dröja minst en vecka innan nästa frozen-drink. En riktig härlig seneftermiddag med klar himmel och bra vind.

 Vinden snittade runt 7 ms och farten på 6,5 kt efter första natten. Vågorna växte mer och mer och började nu se stora ut. Någon trafik på havet hade vi inte sett skymten av och skönt var väl det. Vi hade dock förväntat oss mycket mer sett till tidigare erfarenhet. Svaret kanske ligger i att vi nu gick något längre öster ut. Vi passerade Punta Mala med 30 distans under eftermiddagen på dag #2. Nattpasset gick något sådär. Kraftig sjö gjorde det svårt att sova nere i kojen. Mest på grund av resonansen från de slående vågorna. Andreas fick som grädde på nosen sitta längre då Karin mådde illa (dock inte av sjösjuka). Ju längre bort vi kom ju större blev vågorna men det gjorde inte Uhuru så mycket. Hon trivdes. Vinden höll sig runt 8 ms och vi snittade runt 7 kt med toppfart på 10.58 kt.

 Dag #3 blev rätt så lik förgående dag. Samma sjö, vind och fart. Lite förvånade var vi dock över att vi än så länge inte hade sett skymten av några fiskar, valar eller delfiner. Något vi nästan alltid brukar se på våra seglatser. Idag fick vi dock fixa lite då splitsen till bom-preventern gick av och kort därefter ett schackel och ett block till densamma. Inte många timmar senare går även ett block till andra revet sönder. Tur vi hade dessa i reserv!

 Dag #4 och väder hade lugnat sig något. Vågorna hade minskat i storlek och vi snittade nu runt 5-6 kt. Vindriktningen höll sig dock i stort sett intakt. På tidig eftermiddag kunde vi den Colombianska ön Malpelo skymta. Den sträckte sig högt över havet. Ön är ett UNESCO världsarv. Även 1 helikopter cirklade runt oss vid 2 tillfällen. Fram till nu hade nattpassen funkat ok. Vi körde två tretimmars pass var. Dagarna kändes desto jobbigare, ungefär som en dag efter krogbesöket med betoning på seg- och trötthet.

 Dag #5 (kl 17 vilket innebär 4e dygnet) hade vi kommit ca 550 distans från Contadora. Vinden hade nu minskat ytterliggare men mest märkbart var havets kostymbyte. Mer eller mindre stilla på havet (ok inte spegelblankt men ändå). Vinden höll sig runt 5 ms och vi gjorde ca 5-6 kt. Någon motström har vi än så länge inte fått erfara, däremot tvärtom. Man kan nämligen få uppleva både delarna här, lite beroende på när, var och hur. Trafiken var fortfarande låg. Det passerade i snitt ett fartyg per natt på radarskärmen med betoning på nätterna. Senaste natten fick Karin dock ropa på ett fartyg på VHF radion då dess riktning på radarskärmen såg ut att vara mot oss. Kaptenen svarade direkt och gav oss sin kurs, destination och på vilket avstånd han skulle passera Uhuru på. Han kom att passera oss ca 1 sjömil ifrån vilket känns väldigt nära här på sjön och speciellt under mörka förhållanden.

 Dag #6 och vi börjar nu ”komma i skorna”. Lättare att sova stabilt och man känner sig inte lika seg på dagarna. Ni kanske undrar vad man egentligen gör under dessa dagar på havet. Det är inte mycket kan vi lova. Mest ligger vi och läser (ja t.o.m Andreas), tittar på plotterskärmen (som visar det elektroniska sjökortet, fart, distans osv), äter, eftermiddagstupplur och fixar lite med seglen. Ovan berättade vi om uteblivna möte med djuren här ute på havet. Idag fick vi syn på något stort simmandes bakom Uhuru. Cirka 1,5 meter lång och med väldigt karaktäristiska klarblåa fenor. Fisken följde oss i över en timme men det var svårt se vilken typ det var. Den hade troligtvis svärdformad nos. Någon som kan ge tips? Det hade vid en första tanke varit kul att få en sådan på kroken men när man sedan överväger hur den ska tas upp på däck som hur man ska handskas med den så kändes det klokt att låta den simma vidare. Efter 5 hela dygn har vi nu gjort ca 680 distans. På kvällen dog vinden för första gången och vi fick nu dra igång motorn.

 Dag #7 med fortsatt motorgång och dessvärre inga tecken på vind. Havet har mer eller mindre varit spegelblankt. Fart runt 6 kt på låga motorvarv. Prövade fiska men inget napp. Tidigare har vi inte orkat fiska, mest med tanke på tillagning. Glömde förresten tidigare dag nämna att vi fått två bläckfiskar på däck, ca 10 cm långa. 

 Dag #8 och vi börjar närma oss Galapagos allt mer. Fick sällskap av ett gäng fiskar som trodde dem var delfiner (dvs simmandes länge längs med båten). Fram med spöet och napp efter 10 sekunder. En fin firre på ca 2-3 kg. Det blev fisksoppa med potatis, lök, kokosmjölk i. Riktigt smarrigt! Mindre kul var att vi fick problem med motorn. Den går snabbt men har tyvärr inte förmågan att gå långsamt. Då dör den. Har testat byta stift, bensin från en annan tank, bytt bensinfilter, men ingen framgång. Vi har medströms nu och gör över 6kt. Få se hur morgondagens ankring går. Vi vill inte komma fram innan solen har gått upp för att kunna se faror lättare.

 Dag #9 Framme kl 08. Fick verkligen planera ankringen med tanke på motorn. Kom in med 5 kt och körde ett varv först. Nästa varv stängde vi av motorn och gled fram och släppte sedan ankaret. Så sedan att botten var full med sten så på med fenor och mask för att fixa till det.

Bernt på Sy Albertina ligger här sedan en vecka tillbaks.

Nu ar var vår första långsegling (mer än tre dagar) avklarad. Den gick i stort sett utan några större problem. Nu ska vi utforska vad ön har att erbjuda. Återkommer om några dagar igen.

Inte riktigt an….men snart

Ja….da trodde val alla dar hemma att vi var ute pa det stora havet vid det har laget. Tyvarr uppstod ett problem som gjorde att vi pa sondagen fick vanda tillbaka till Panama City (fran Contadora). Pa lordagen blev det namligen stopp i toasystemet . Borjade mecka med toan och slangarna och kom efter manga svordomar fram till att urinkristallerna hade tagit over for mkt i slangarna. Pa sondags morgon tog vi med slangen till stranden och ”bankade skiten ur den”. Den blev ren och fin efter det MEN massvis med smahal efter det valdet. Att jobba med toasystemet ar nog det minst trevliga man kan gora pa en bat och vi hoppas aldrig mer behova erfara det. Vanda tillbaka till Panama City pa sondagsformiddag. Ingen bra vind sa motor hela vagen. Som vanligt motte vi hard sjogang de sista 10 sjomilen da vi var tvungna att ga mot vagorna. Val framme och en timme senare borjade det ryka for fullt fran gasolutrymmet. Regulatorn hade gatt sonder och friflodade.

Andreas 26 arsdag blev kanske inte den basta dagen, men fick den firad med tarta nagra dagar senare.  Mandagen var vi runt och letade efter toaslang och regulator. Hittade bada tva och installerade dem senare under dagen.

Nu ar Uhuru aterigen i tipptopp Kastar loss inom ett par dagar. Vantar ater pa goda vindar. Under tiden avnjuter vi seneftermiddagarna med goda frozen-drinkar. Vi fick namligen liv i var blender/mixer sa nu ar det Pina Colada och jordgubbsdrinkar varje dag inte dumt kan vi lova!

Ha de bra alla och tack for gratulationerna!

Andreas Karin