Belize och fortsatt dykning

Hej pa era alla och tack till er som skrivit kommentarer till oss. Till att borja med kan Andreas med lattnad nu saga att huvudverken minskat. Kanske tack vare att jag varit mer avslappnad samt bitit mindre i munstycket. Budgeten haller vi nastan helt enligt planerana. Ligger nagot back nu tack vare Belizeresan men det ar lugnt. Helena Claesson: Du kommer fa se uw bilderna sa fort vi har mojlighet att ladda upp dem

Vi har fortsatt med dykningen och nu gjort 4 lokala dyk samt ett lokalt nattdyk plus 3 offshoredyk. Har hunnit med att se mycket eagle ray (spotted), muranor, mer haj, stingray, skoldpadda, hummer, jattefina koraller samt valdigt mycket vanliga fiskar (angelfish bla bla bla bla).

Nattdyket var nagot nytt for oss bada. Lite laskigt men kandes iaf bra da det var ett grunt dyk (10 meter). Sag valdigt manga stingrays som man nagon gang holl pa att simma in i . Bada tyckte det var svart med flytbalansen da man inte riktigt visste var man befann sig utan att lysa med ficklampan. Det var hur som helst ett spannande dyk med mycket djur och vi blev en erfarenhet rikare.

Idag har vi gjort offshoredyken (3st). Tog ca 1,5h att komma ut till Turniff atollen. Ratt hard sjo men vi at ju lite vana vid sjon  

I morgon var det tankt att vi skulle till Lighthouse reef (blue hole) men det har borjat blasa upp och darfor blir morgondagens dyk installt. Vi hoppas att detta dyk kommer att funka pa onsdag (var sista dykdag).

blu blu blu blue

Andreas a Karin

Belize – med flyg dvs

Dagen innan vi begav oss fixade vi lite med baten. Det kom aven in tva delfiner som simmade runt baten. Har bestallt lite batprylar som ska komma i mitten av december. Hunnit traffa ett riktigt tyskt orginal som ligger ankrad har. Det ar pappan till sonen Erik Bauhaus som skrivit Panama Sailing guiden. Riktigt kul gubbe. Han ska forstarka var targa och bygga ut den lite for fler solpaneler under tiden vi ar i Belize.

Innan vi begav oss hissade vi upp dingen med storfallet (ville ej ha den liggandes i vattnet under var bortresta tid) samt tvattade den. Darefter kom Willy och korde oss in till marinan sa vi kunde komma iland. Taxichaufforen korde oss till flygplatsen dar vi hade 6 timmar pa oss innan flyget gick. Anledningen att vi kom sa tidigt var att vi inte ville besvara nagon att kora in oss till land allt for sent.

Flygresan hade tva stopp varav ett vi fick byta flyg vid. Varje flygtrur tog ca. en timme. Framme i Belize city (dar flygplatsen inte var storre an Halmstad flygplats) fick vi bra information av en taxichaffis vart man skulle aka for dykning. Man skulle da ta ytterliggare ett flyg. Ivag till den lokala flygplatsen (som var annu mindre och bara for propellerplan).  En timmes vantan och sen satt vi 8st i det lilla flygplanet(fullt). Spannande med hog ljudniva. Vi landade i San Pedro pa on Ambergris. Checkade snabbt runt pa ett par olika hotell och fann ett som var helt ok. Nagot dyrt 86 usd. Darefter blev det en tur mellan alla dykshoppar (manga) och bestamde oss sen for en dar vi bokade in var kommande dykning. Senare pa kvallen fann vi ett hotell som var battre (med pool, varmvatten m.m) till samma pris. Bokade in det till dagen efter och resterande dagar. Pa kvallen var vi ute och at. Det var ju thanksgiving som vi var tvungna att fira (ohh…eller inte). Blev kalkonmiddag med pumpkin pie till efterratt. Dyrt blev det dessvarre.

Idag har vi gjort tva dyk. Kl 0815 var vi vid dykshoppen. Kom ivag runt 10 tiden. Sag valdigt mycket fisk (stora fiskar) och mycket revhaj. Dykinstruktoren var kompis med hajarna och kramades med dem (ordagrant!!!!!). Vi klappade dem bara. ca 1,5 meter langa. Andra dyket var inte sarskilt spannande. Andreas fick som vanligt ont i huvudet efter bada sina dyk. Karin tappade masken efter att bandet (nyinkopta) av men Andreas lyckades fa dit det efter en stund. Vi fortsatter dykningen imorogon. Kommer dyka 4-5 dagar totoalt med minst 2 dyk per dag. De lokala dyken ligger 10 minuter ut med baten. Kommer troligtvis gora 3 dagar med lokala dyk och 1-2 offshoredyk. Kanske bluehole men annars nagaot annat vaggdyk (wall dive). Vadret idag var blasigt med valdigt hoga vagor nar vi akte ut med baten. Hoppas pa battre vader med battre sikt kommande dagar.

 Det ar valdigt mysigt har med smala gator. Reaggekansla. Engelska ar officiella spraket, skont!

Tillbaka till Panama City Torsdag kvall (natt).  

 SKARP ER!!!! Mer gastboksinlagg annars lagger vi ner sidan!!!!!!!!!!!

Tillbaka i Panama City

Vi lämnade Contadora på söndagen. Vi hade egentligen först tänkt oss kasta loss på måndagen. Dock var det bra väder samt att vindarna verkade bra. Det är ca 30 sjömil till Panama City och det innebar att vi inte kunde lämna Contadora allt för sent om vi ville hinna fram före det mörknade. Dagarna före hade det vart riktiga regnfall och vi provade nu våra seglarställ för första gången då vi gick iland. Det rullade (vilket är detsamma som gungar) väldigt mycket och att vara iland kändes lite bekvämare. Med tanke på det väder som nu hade varit kändes det skönt att kunna kasta loss i soligt vader.
Efter en timmes gång för motor får vi sällskap av delfiner. 4-5 stycken som simmar och har det kul vid båten. De höll säkert på i 10-15 minuter. Det var första gången vi upplevde något sådant. Verkligen kul och vi fick det på film också. Seglingen gick det väl sådär med. Vinden dog och vi fick gå för motor. Fiskade lite grann. Fick ett kanon napp. Dock inget napp jag ville ha. 10 sekunder före det nappade såg jag en delfinfena i närheten av betet. Jag bad tyst att den inte skulle ta betet, men ack. Som tur va drog delfinen så pass mycket att linan (eller om det va knuten) gick av. Jag fick allt lite dåligt samvete efter det då jag verkligen tycker om delfinerna, djurvän som man är.

5 sjömil från Panama City ser vi väldigt mycket fisk som är uppe och hoppar. Vanligtvis ser man mycket hoppande fiskar under våra färder. Dock var detta något utöver det vanliga. Havet kokade av fisk (och fåglar fanns det gott om där också). Först hade vi tänkt ankra vid ön Taboga men vi hade kört på rätt bra med motorn och hade därför inga problem att ta oss till Flamenco Island (Panama city). Framme runt 17 tiden. Såg nu att båda holländska båtarna även hade ankrat här. Ankringsplatsen är på andra sidan av Balboa och är mer skyddad nu i regnperioden. Här ankrar man vilket innebär att man inte har någon boj att förtöja vid. Dock gratis vilket inte är fel. Ska man ta dingen (jollen) kan man parkera den på flamenco marina för 5 usd per dag. Då får man även använd dusch, toalett, soptunnor, vatten osv. När vindarna vänder blir det att ta sig till andra sidan.

Vi hade väl inte hunnit med att göra så mycket här i Panama City än. Försökt njuta lite av restaurangbesök samt en mer fungerande civilisation. Vart på Albrook och shoppat lite, fixat lite på båten (luckan till kylen hade svält lite och var svår att få upp), oljat teakdetaljer i båten, skissat på nytt monteringsstativ till en extra solpanel, sytt en ny svensk flagga. Vi har även checkat flyg till Belize. Troligtvis åker vi nästa vecka och blir bort 7-8 dagar. Det blir väl inte en helt billig tripp inkl allt, men men. Dykningen där sägs vara kanon J Gjorde ett besök på marin warehouse och fick låna en produktkatalog (1100 sidor!!!) med båtprylar. Ska beställa lite saker. Karin fick 9000 kr tillbaka på norska skatten vilket var ett oväntat bra tillskott.

Häromdagen inträffade en allvarlig incident. Vi upptäckte att Sabbaticus draggade (ankaret tappar fästet och båten glider iväg) och var på väg mot stenpiren…och ingen ombord. Snabbt ner i dingen för att försöka stoppa det. Det var kraftiga vågor och stark ström. Inte en chans vi klarar att dra 15 ton med dingen. Karin hoppade upp på båten och började vinka mot en stor båt som vanligtvis transporterar byggvaror osv. När de kom låg båten precis längs med piren och vi ville få bort den så fort som möjligt. Det första repet de kastade över gick av vid första försöket. Tog nu ett väldigt kraftigt rep och började dra. Åkte och hämtade en stark och väldigt muskulös man från båten som skulle dra kättingen till ankaret. (båten låst och kunde inte komma åt ankarspelet). En stund efter dyker en kille ifrån den hjälpande båten och simmar längs repet för att sen hiva sig upp. Efter en liten bit började ankaret få fäste och kättingen rusade strax därefter ner i havet. Därefter blev det mindre rörelser för att få upp ankaret och kättingen. Inte helt lätt i den grova sjö som rådde. Efter en stund kommer Piet rusande på piren då han nu upptäckt sin draggande båt. Efter kommer en panamabo joggandes med barnen (skrikande) under varsin arm. Hämtade upp dem med dingen och över till båten. Till slut fick dem upp ankaret. Ingen direkt skada på båten. Pushpiten blev lite skev när båten stötte till den.

Så här ser vår närmaste tid ut:
21 nov – 29 nov: Belize
1 – 4 dec proviantera
5 – 30 dec Coiba
Nyårsafton i Panama City
1-10 januari resa lite i Panama.
12 jan – 4 feb. Andreas föräldrar kommer på besök.

Efter en tur runt Las Perlas

Dags att lämna Contadora för nya äventyr. De sista nätterna på Contadora hade varit väldigt rulliga så det kändes verkligen skönt att lämna för nya mer skyddade vikar.

 

Kastade loss lite senare än de holländska båtarna Sabatacus och den andra som vi aldrig memorerar namnet på, dvs runt 13 tiden. Först hade vi ställt in oss på att bara ta oss till nästliggande ö. Dock var det så jäkla gott seglarväder att vi lade om kursen mot Espiritu Santos, ca 20 sjömil från Contadora. För er landkrabbor som inte vet, en sjömil är ca 1.8 km. Timmarna före hade vi bunkrat upp med lite mer grönsaker och kött samt ätit lunch på lokalrestaurangen. Man måste passa på att äta ute när det är så pass billigt och särskilt när det väntar självhushållning de kommande veckorna.

 

Vinden höll sig mellan 5-9 ms och vi gjorde 5-7.5kt. Toppfart hittills med Uhuru för oss. Efter ca. en timmes färd såg vi några enorma plask ca 1 sjömil ut. Vi trodde att det först kanske var en motorbåt. Efter en stund ser vi att det är en stor val som hoppar. Den blåser även ut vattnet vilket syntes lång väg. Tyvärr kom den inte mycket närmare oss men det kändes häftigt iaf. Man ser även mycket annat liv i form av hoppande fiskar överallt man tar sig fram på havet vilket vi nu har börjat vänja oss vid. När vi kom fram till Espiritu Santos såg vi en amerikansk katamaran (37ft) som låg ankrad. Ankringsplatsen hittills den lugnaste vi haft. Kändes som vi stod på land första natten. Och det var väl i och för sig lite ordagrann sanning. Nästkommande förmiddag upptäckte vi att Uhuru stod på egna kölar. Härligt att inte behöva bry sig allt för mycket, katamaranägare som vi är. Tidvattnet här var nu ca 6 meter. Valde dock att ankra om på lite djupare vatten senare den dagen. Besättningen från den amerikanska (Seattle) katamaranen (vilken vi har glömt namnet på) stannade och pratade med oss vid stranden och bjöd över oss senare på eftermiddagen för en drink. Vi tog först en dingetur som vi brukar för att se oss lite omkring. Väldigt grönt och mitt ute i naturen. Dock var det väl svårt att göra så mycket mer än att bara njuta av lugnet. Åkte därefter över till amerikanarna och blev bjudna på utsökt mörk rom med is. Ett par på mellan 45-55 år som nu tänkt segla så länge de tycker det är kul. De hade hittills varit iväg i 4 år och bland annat seglat i Alaska. Philip visade runt Andreas på katamaranen och kunde ställa så mycket frågor som möjligt. Det var ju den första katamaranägaren vi träffat och hade 15 års erfarenhet från sin båt.

 

Efter två nätter på Espiru Santos valde vi att gå mot Isla Cañas som bara låg några sjömil bort. Vi hade även börjat fundera på om de hollänska båtarna valt att gå dit direkt. Ingen bra vind så järngenuan (motorn) fick arbeta lite istället. Lyckades gå på grund för första gången. Vi var dock medvetna om att det kanske var lite grunt där så vi gick väldigt sakta. Efter en minut hade vågorna gungat över oss till andra sidan av sandbankens topp och vi kunde fortsätta. De andra två båtarna låg där precis som vi trott. Vi är inte de ända som går på grund. De andra två hade ankrat på för litet djup om man räknar in kommande lågvatten. Sabatacus lutade 40 grader som mest under denna ”grundstöten” som pågick ett antal timmar. De andra båten lutade också väldigt mycket och började tråkigt nog ta in vatten i skarven mellan deck och skrov. Allt hade blivit blött. De ägnade nästkommande dagar åt att tvätta och hänga på tork

Tog som vanligt en dingetur för att denna gång kika in den lilla by som vi kunde se på Isla del Rey. Gick iland och upp genom lite skog för att komma vidare. Blev dock iväg skrämda av två hundar som vaktade sin husses hus J Lite senare den dagen tog vi oss iland på Isla Cañas för att duscha i vattenfallet. Inte fel med obegränsad vattenresurs.

 

Inte en dag utan regn här. För er som kanske inte är helt uppdaterade kan vi berätta att det för närvarande är regnsäsong i Panama. Det innebär inte att det alltid regnar. Det finns soliga dagar och stunder också. Men när det väl regnar så kommer det stora mängder. Vi försöker därför samla så mycket regnvatten vi kan och har börjat konstruera en regnsamlare. Innan den är klar har vi fått samla manuellt i spannar. Vattnet har vi sen renat genom kaffefilter för att sen hällas i våra vattentankar. En stod nackdel när det regnar mycket är att solpanelerna inte laddar särskilt bra. Det innebär att vår batteribank inte laddas fullt och vi måste dra igång bensingeneratorn ibland. Detta har blivit mer märkbart efter vår vindgenerator föll ner.

För omväxlingens skull har Andreas börjat läsa en bok (Män som hatar kvinnor). Såg ett kanonhopp av en fisk, ca 4 meter långt och 2 meter högt. Coolt.

 

Efter fyra nätter på Cañas valde vi att gå vidare mot Punta Cocos (södra delen på Isla den Rey). Inte någon bra vind för vår färd så motor återigen. Tråkigt tråkigt ska ni veta! Fiskelyckan hade än så länge varit lika med noll. Dock fick vi nu ett kanon napp. Tyvärr upptäckte vi det något sent. Precis när Andreas skulle ta spöet hade all lina åkt ut och gick därefter av. Trist. Får ha bromsen lite hårdare spänd i fortsättningen. Väl framme kunde vi se långa stränder och till vyn det hittills finaste. Tog dingen för en liten fisketur. Fick se en typ av rock göra tre riktigt fina hopp. Häftigt! Dock ingen vändning på fiskelyckan. Ett par locals kom paddlandes i sin trästam och erbjöd oss 2 hummer för 5 usd. Dock osäkra hur dem skulle tillagas så det fick bli ett – nej tack. Dagen efter var det dags att upptäcka vad som fanns på land. Hade läst om en landningsbana som användes under andra världskriget vilken vi spanade in. Det här var nog nu ett näste för fåglarna där de kunde äta sina fångade krabbor. Det låg nämligen delar av krabbor överallt. Karin var den ut som skulle fånga första fisken. Dock inte särskilt ätbar, nämligen en blåsfisk. Kastade i den igen. Punta Cocoas är som sagt fin till vyn. Dock är det vulkan sand och kraftiga vågor och ström så inte något vidare badstrand.

 

Efter två nätter var det återigen dags att dra oss vidare. Nu mot den näst största ön i Las Perlas, Isla San Jose vilken är privatägd. Ankrade upp vid Playa Grande. Fick ankra om en några hundra meter längre bort pga dåligt fäste. Ett ankarspel hade suttit fint. Jobbigt att dra upp kättingen! Iväg på dingetur och spanade in en liten grotta som inte var navigerbar. In mot stranden istället och dags att få ner kokosnötter. Fick ner tre stycken genom stening. Tillbaka till båten och öppnade kokosnötterna. Ingen av oss visste dock hur dem skulle se ut för att drickas bäst. Efter mycket slit fick vi upp en men den visade sig vara för gammal. Blev att tugga kokos istället. Lite innan skymning tyckte Karin att vi låg lite för nära ett rev och ville ankra om. Dock fick vi nu inte ner motorn med hydrallyften. Lite stressigt med tanke på att det inom en timme skulle vara kolsvart ute. Efter lite felsökande kunde vi konstatera att sladden för ”ner” på brytaren hade gått av. Något problematiskt då den sitter väldigt svåråtkomlig. Lyckades dock fixa det provisoriskt. Morgonen därpå skruvade vi ner lite mer och åtgärdade det fullt ut. Kastade därefter loss med sikte inställt på Pedro Gonzales.

 

Ok seglingsväder 3-6 ms och en fart på 2-5 kt. Regnade en stor skvätt men inte var vi särskilt sura för det. Båten seglade ju som den skulle. Samlade ihop 50 liter vatten. Ankom runt 16 tiden och ankrade upp i en stilla vik. Inte allt för långt senare kom en båt full med barn som lade till vid Uhuru. Marcel (som var den ända vuxna) frågade om vi behövde någon frukt. Beställde lite bananer och lime vilket levererades senare under kvällen. Strax därefter kom paddlande man (Rafael) och undrade om vi ville köpa Papaya. För att vara lite hygglig köpte vi en. Rafael var stort fotbollsintresserad och kände mycket väl till de svenska stjärnorna Henke Larsson, Zlatan och Ljungberg.

 

Ny dag och vi skulle nu ta oss en sväng in till byn på Pedro Gonzales. Vid 10 tiden åkte vi in och blev mött av Marcel som vi dagen före hade träffat. Han hade nu med sig en fisk som vi hade efterfrågat. Det blev sen en tur där vi fick besöka den lokala skolan med 42 elever. Nyfikna barn. Tyvärr pratade inte ens lärarna engelska och vår mycket begränsade spanska talade för sig. Vidare fick vi se fotbollsplanen vilket egentligen mer såg ut som en lerplan. Lunchen blev dagens rätt som tillagades i något skjulliknande med stora kokkärl över brinnande ved. Spagetti med sås och kyckling samt någon rosa sallad till det. 1,25 usd. Det som är lite intressant är att alla verkade ha med sina egna tallrikar. Hittills hade det varit en rolig dag, lite annorlunda än det vi vanligtvis ser. När vi kom tillbaka till båten började vi upptäcka att det ena efter det andra var borta. Mp3 spelare, USB minne 4Gb, den gamla digital kameran, Karins nya fenor och cyklop….Andreas Helly Hansen seglarskor. Det var nu ett faktum. Vi hade blivit drabbade av det ”som egentligen bara drabbar andra”. Vi hade fått inbrott i båten. Det kändes väldigt tråkigt. Det var inte något större värde vi hade blivit av med. Det mest tråkiga var nu vem man skulle börja misstänka osv. Vi hade massvis med värdefulla saker framme som dem lämnat kvar. Varför kan man undra? Hade det hela gått så fort för dem? Vi hade låst båten som vi brukar när vi åker någonstans. Dock visar det sig att låset är ganska lätt att kringgå. Något vi ska fixa snarast. Åkte ner till Service Maritimo och anmälde stölden. Tyvärr kunde inte någon ett ord engelska. Blev rätt klurigt men dem skulle ut och leta i byn. Det vi nu måste köpa är nya fenor och cyklop till Karin, ca 1000kr.

 

Dagen efter den tråkiga incidenten besökte vi service maritimo för att se om dem funnit något. Tyvärr hade dem inte det, men vi lämnade vårt mobilnummer och hoppas att dem finner sakerna. Förhoppningarna är dock inte stora. Runt 11 tiden kastade vi loss för att segla mot Contadora. Precis efter vi satt segel skymtade vi val. Upp med filmkameran och väntade på den perfekta bilden. Dock gjorde dem inte så många fler hopp. Kanske något syns på videofilmen. Det var en bit bort, så inte helt lätt. Seglingen gick ok till en början men sen blev det svårt att kryssa då vinden blev för svag. Gav upp och satte igång motorn. Gick ca 3h för motor och kom fram till Contadora lite efter 16. Precis innan Contadora fick vi äntligen napp på fiskespöet (dvs större än en betesfisk som vi tidigare bara fått). Fisken tror vi är en tonfisk för att köttet är väldigt rött. Ankrade upp där vi legat tidigare. Därefter började Andreas filea fisken (vilket vi ännu ej blivit mästare på). Senare på kvällen marinerade vi fisken med soya, lime, vitlök och ingefära och stekte därefter den. Mycket gott! Natten visade sig bli otroligt rullig. Mindre kul och svårt att få någon bra sömn.

 

Vi ska nu ligga på Contadora några dagar innan vi beger oss tillbaka till Panama City. Där har vi en hel del på vår att-göra-lista. Tänkte ev. därefter ta flyget till Belize för lite dykning. Blir väl i så fall iväg runt 4-5 dagar. Måste dock först kolla flygpriserna. Annars blir det kanske någon annan desitnation. Fotoalbumet uppdaterat!