Hej på Er alla entusiastiska läsare!
Nu var det ett tag sedan vi skrev förra resebrevet (en vecka sedan typ)….och detta har hänt:
Elektrikern kom hit (som vi nämnde). Han hade med sig någon tjej från företaget som kunde engelska så det lätt skulle gå att kommunicera. Proffsigt värre
. Dock brukar alltid Junior (Ricardo) som fixar (och åtar sig uppdrag att fixa för oss.) prata engelska. Företaget skulle dock behöva anlita någon att tillverka de stativ/monteringsbaser vi behövde (Radar, gps och plotter). Det visade sig dock i efterhand att det skulle vara svårt få tag på någon fixa dessa metallarbeten. Ví fick ett pris på elektronikjobbet som de hade uppskattat till 1-1½ dag. Snacka om att vi nästan satte i halsen när vi fick offerten 3 dagar senare (vilket egentligen var lite väl lång tid att vänta då vi vill iväg så fort som möjligt). 1450 USD = ca 10 000 kr…och detta i ett land som PANAMA!!! det hade kostat långt under hälften i Sverige. Så vi tackade artigt men bestämt nej.
Nu var vi aningen frustrerade eftersom allt tagit sådan tid. Junior, som ofta frågar om vi vill ha hjälp med något, är inte den mest effektiva personen men är dock väldigt hjälpsam och gör säkert så gott han kan…men det räcker inte alltid till för att tillfredställa vår planering. Man vill inte heller vara oartig utan försöker istället låta var sin sak ta sin tid.
Tillslut fick vi dock tag på ett företag som sysslar med metaller och åtog sig att tillverka vårt radarstativ. Vi hade bestämt klockan 08 idag vid ”docken” där svetsarbete skulle utföras varför tillgång till starkström behövdes. Det är mycket trafik till denna ”docken (engelska dock…svensk motsvarighet?) och därför måste man be om tillåtelse att lägga till för längre stunder (som runt 3h för oss). 08:50 syntes de fortfarande inte till. 10 minuter till, därefter lämnar vi. Junior försökte nå dem på mobil men utan svar….frustrerande. Mañana?. 08:57 dök de dock upp. Det visade sig att de inte hade någon bil så junior fick åka och hämta dem….
Arbetet gick dock bra och med ett fint radarstativ på masten. Vi har själva dragit kablar i båten för inkoppling av plotter, gps samt Radar. Det låter kanske inte så farligt men det har varit en del slit; Trånga dolda utrymmen, saker som behöver inhandlas, varmt, fuktigt, svettigt, illaluktande, stickande glasfiber. Listan kan göras lång
. Det är heller inte alltid lätt att avgöra hur mycket material och vad som behövs. T.ex. åkte vi till Novey (typ Jernia i Sverige) 3 gånger för att handla strömkabel. Vi blev igenkända där och kabelmannen skrattade när vi dök upp för både 2a och 3e gången.
Nu är nästan allt färdiginstallerat. Plottern och GPS har vi idag testat och allt fungerar som det ska. Imån, torsdag, ska vi sätta fast radarn samt dra kabel genom masten (om vindarna tillåter). Vi behöver även komma upp i masttoppen för att byta lanterna och installera vindinstrumentet vilket vi inte kunnat utföra p.g.a vind och rullande båt. Ska även tilläggas att Karin vinschats upp av Andreas högst upp till masttoppen i förra veckan. Modigt
I fortsättningen vill dock Karin stanna på ”fast mark” och istället byta roll med Andreas.
Som vi alltid gör, vecka in & vecka ut, är att handla. Denna gång storhandlade vi på Mega Deopt. En lagerliknande affär där det mesta bestod av storpack. Inte jättebilligt men utbudet var helt ok. Så nu har vi pannkakspulver till cirka 120 pannkaker!! mums! Matpriser är i nivå eller något högre än i Sverige. Det som är billigare är kött.
All denna hjälp som erbjuds… Förra veckan stod vi och klurade på hur vi skulle få upp dingen (jollen) upp i båten på bästa sett. Dingen är ganske tung (55 kg) och otymplig, så vi hade försökt två gånger genom att bara dra den upp vid sidan av båten och misslyckades. Vi stod och funderade om vi skulle använda storskotet för att få upp den när dem som jobbar på yacht cluben kommer för att hjälpa oss. Lite dumt att säga nej, för vi vill ju kunna få upp den själva. Men men, bara att tack och ta emot för hjälpen. När vi var färdiga stod killen och pustade ut, precis som han vill ha nått. Han fick därför gammal läsk som var kvar i båten när vi köpte den, som vi bjuder folk som frågar efter dricka:)
Karin börjar komma i matlagningen. Det har bjudits på focaccia bröd, panpizza och morotskaka bakat i gasolugn, vilket är lite svårt att lära sig att använda. Temperaturskalan är knapt synlig på knapen och maten kan lätt bli bränd undertill. Andreas brukar vara behjälplig då det gungar för mycket och inte är så kul att va ”nere” i kabysan.
Haha! Andreas har sagt sin störst groda (än så länge):) Han snackade med Junior och skulle förklara att han hade en kompis som jobbar som kock på Cayman Island. Han börjar bra… He worked as a kock (uttalt kuck). Det ska dock sägas att han rättade sig bara efter en sekund. Junior tog kanske därför ingen nottis men Karin höll på att flabba på sig så hon var tvungen att gå ner i båten och gömma sig.
Nu har Uhuru rullat i flera dagar. Karin har varit illemående lite titt som tätt men Andreas har kunnat jobba på bra! Det har varit svårt att sova om nätterna. Så nu hoppas att vinden ska lugna sig lite.
Vårt mål är att komma iväg på söndag. Första anhalt blir då Las Perlas! Men vi kommer nog höras innan dess!
Ha´de
Andreas & Karin